Sen finns det andra vanor som man kanske inte ens tänker på. Vilken sida av sängen man sover på, till exempel. Själv sover jag på högersidan. Ja om man står vid fotändan och titta på sängen. Ser man ur liggande synvinkel, ja då är det ju vänstersidan. Men hursom, det är den sidan som är min, så att säga. Utom i natt. Inatt sov jag på vänstersidan. (eller höger, men det där behöver vi väl inte dra en gång till?). Vofför detta då, kan man ju undra. Men det har varit några riktiga skitdagar på sistone, med värk och elände och då är det svårt att sova. Därför erbjöd mig maken som är en omtänksam figur att jag kunde ju prova hans säng. Vi har nämligen olika mjukhetsgrad i sängarna.
Det kändes j-vligt skumt att gå och lägga sig på fel sida och hunden blev lätt förvirrad. Skulle hennes bädd inte vara bredvid mattes? Skulle hon sova bredvid en lätt snarkande husse? Men alla somnade, så även husse som suttit uppe sent och tittat på när Manchester United spöade Manchester City. Alla sov tämligen gott får jag säga, men sen blev det morgon och då stötte vi på patrull. Husse är van vid att få frukost på sängen på helgerna (så kan jag äta i lugn och ro för mig själv, win-win), men att ha frukostbrickan på fel sida?! Vojne, vojne, detta blev alltför omstörtande. - Man kan inte ha tekoppen på fel sida! utropade husse och rullade över på rätt sida. Hans rätta sida.
Och sen blev det en regnig adventssöndag som gått i Vinterstudions och stickningens tecken. Loppan parkerade sig i mitt knä. "Så att man vet var man har henne nu när hon rantar runt så dant" såg hon ut att tänka.
När vi inte har stickat och tittat på skidor har vi adventsfikat. Jag har bakat katalaner för första gången och de blev juligt röda och ganska goda, om jag får säga det själv. Loppan fick inget, det tyckte hon var snålt lät hon meddela.
Men nu ska jag bjuda på ett tips om det finns fler än jag som har svårt att sova. Jag har en kompis som hållit på med yoga och hon informerade mig om att om man har svårt att sova, ja då ska man täppa till höger näsborre och andas med vänster. I 11 minuter. Och det kan jag säga att det är inte det lättaste, man vill ju inte sätta en timer så att man vaknar precis när man knoppat in menar jag. Så man får försöka approximera sitt andande och räkna andetag och det kan vara att det var det som gjorde att det blev så enformigt att man somnade. Men somnade gjorde jag.
Sedermera har jag läst på nätet att man behöver inte göra det i 11 minuter i sträck, och det låter ju enklare. Men funkar det undrar man då? Kanske bäst att hålla sig till de där elva minutrarna trots allt.
Fast just nu blir det till att andas med bägge näsborrarna, för nu ska middagen fixas och då kan man ju inte stå där och sova vid spisen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.