Eftersom min högerarm har trilskats på det mest motsträviga vis så har stickningen fått ligga nere ett tag (fast ikväll har jag nystat en härva av Visjös ljuvligaste 2-trådiga, så snart så!). Till all lycka har det funkat att knyppla, så det har jag gjort. Jag vet att jag tidigare har beskrivit mina vedermödor med spetsen Vågkrus, men nu när vi var i Vadstena så köpte jag samma mönster, men för lite grövre tråd. Säga vad man vill om 90/2, men maken till tråd att gå av så fort man tittar på den! Klen, liksom. I alla fall så spolade jag på (lite mer hanterlig) 50/2 på 22 pinnar, begrundade beskrivningen i boken och kastade mig med dödsförakt ut i knypplandet.
Jag knypplade och knypplade och tyckte att "det går ju bra det här!" och var så nöjd och glad som allra helst. Det såg inte riktigt ut som på bilden i boken, och när det i beskrivningen stod att man efter avslutad omgång skulle vrida vissa par en extra gång, ja då fick jag inte riktigt ihop det. En smartare person hade då förmodligen tänkt att there is something rotten in the State of Knyppling och misstänkt att Hamlet hade haft sitt finger med i spelet. Men inte undertecknad. Ånej. Jag tänkte att "ojdå, man har viss tryckt fel i boken? Jaja, det kan hända den bäste." Jag skulle knyppla 15 rapporter, och först efter den 11 slog det mig att kanske man skulle tänka till lite? Kanske jag hade petat in ett par för mycket i vävbotten? Och att det var därför det såg lite, tja, konstigt ut?
Och se på sjutton! Då stämde allt. Verkligheten överensstämde med bilden, vridningarna stämde och en änglakör jublade bestämt lite i bakgrunden.
Så nu har jag knypplat mig ett nytt Vågkrus. Fjärde försöket och där satt den! Jag är makalöst stolt och har tvingat maken att beundra den ett flertal gånger.
Styrkt av detta är nu mitt nästa projekt att knyppla ett Hildurs Hjärta. Detta Hjärta skulle jag ha köpt i Knyppelboden i Gamla Linköping, den som envisades med att vara stängd. Men nu är man ju en modern människa och sådana handlar på nätet. Hildur skickade prompt ett hjärta efter att ha mottagit de äskade 75 kronorna och det kan bli spännande det här. Beskrivningen är en något suddig fotokopia och så står det upplysande att "i hjärtat ingår vävbotten, nätbotten, mandel, nålbotten med vridning, avslutas med bortknyppling av paren genom tre par och till sist en liten fläta som viks mot avigan".
Det var det. Och visst vet jag vad vävbotten, nätbotten, mandlar och så vidare är, men hur får man till dem här undrar jag. Och bortknyppling av paren genom tre par? Haven't got a clue. Får se om man kommer så långt som till flätan. Kan bli en riktig rysare det här!
Fortsättning följer... (om jag lyckas få ihop något hjärtliknande. Annars kommer jag att låtsas som om det här inlägget aldrig skrivits).
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.