Möen mad. Också lite grisar på det.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; det här att maken disputerade, det har medfört en oherrans massa bonusar. Blommor i långa rader och klirr av vinflaskor - och  nu, nu blev herr doktorn bjuden på Kulturens Östarp på en stadig festmåltid. Och eftersom jag då är doktorinna så fick jag hänga med på ett hörn. Det tackar man för!

Först kom sonen och sonhustrun ångandes med Loppan i högsta hugg - Loppan fick för övrigt tillbringa eftermiddagen hos syrran och Zoya, något Zoya tyckte var lite onödigt, men vilket Loppan högeligen uppskattade. Därefter fräste vi iväg till Kulturens Östarp. Det regnade lite, vilket SMHI hur troskyldigt som helst hade utlovat att det inte skulle göra, men herregud, lite blöta har man väl inte dött av. Ja om man inte befann sig på Titanic då.

Sen, ja sen kom Grynet och Pyret och deras föräldrar och för att arbeta upp en sund och hälsosam aptit innan maten gick vi och tittade på djuren. Det var ankor och gäss och getter och grisar och det tog sin rundliga tid att beskåda. Getterna ville inte gå ut utan de smygtittade mest ut genom dörren till sitt bo, men grisarna hade inga vädermässiga skrupler. Det var riktiga grisar det, av ädel Linderödsras! Fläckiga och charmiga och synnerligen nöjda när det bjöds en morot eller ett äpple.

Flickorna var förnuftigt ikläda regnkläder, men Grynet hade piffat upp outfiten med ett tjusigt blomsterdiadem; är det fest, så är det!

När alla djuren hade beskådats och begrundats kollade vi runt i husen också; eldstad och fotogenlampor och gamla möbler och stengolv. Inte minsta lilla wifi eller pipande maskiner - kanske ganska skönt och vilsamt?

- Ta ett foto, mormor! uppmanade Grynet mig när vi traskade runt. - Jamen det ska vara något vackert, sa jag då, - kanske du, till exempel? - Blommor är också vackra, här kan du ta en bild på både mig och blommor! regisserade demonregissören Grynet då, och visst blev det bra?

Pyret hamnade visst inte på bild, hon var mest upptagen med att äta vinbär och hallon och då har man ju inte tid att posera, det får man ju förstå.

Så småningom drog vi oss i alla fall tillbaka till gästgiveriet och där åt vi en härlig Östarpsmeny, och eftersom vi befinner oss i Skåne så får det där med mat ta sin tid, så vi höll på i 2,5 timme. Flickorna var väldigt duktiga och det var inte förrän på slutet som Grynet undrade om det inte var dags att gå nu - och det tyckte vi nog alla var lagom vid det laget.

Man kan möjligen tycka att Pyret är lite suddig, men är man en energisk 2,5-åring så är man, och då har man inte tid att sitta helt stilla.

Sen åkte vi hem, synnerligen mätta och belåtna. Vi hämtade Loppan och sen, ja sen fick man ta igen sig en stund i soffan.