Voltaire och jag

Ursprungsnamnet på den här bloggen var ju "Västgötaspets och trädgård", men numera har jag ju vare sig västgötaspets eller en stor trädgård så därför fick bloggen byta namn. Ett mer rättvisande namn vore kanske nu "Bland terriers och garntåtar", fast "Innanför vallarna" får gå bra. Jag gillar ju fortfarande trädgård, även om jag är rätt nöjd med att ha en i en lätthanterlig storlek. Dock skulle jag väl vilja klämma in lite fler rosor och lite andra blommor och i år har jag börjat med att plantera en the Fairy. Fast nu ljög jag - jag pekade och maken grävde. En bra och jämn arbetsfördelning. Dock har jag själv petat dit ett blomstöd så nog har jag trädgårdsjobbat! Jag instämmer alltså med Voltaire; il faut cultiver son jardin. Jajamen, här kultiverar vi för fulla muggar.

Jag försådde en massa fröer och såg inför min inre (optimistiska) blick hur det skulle prunka av zinnior och småblommig tagetes, hur krassen skulle välla över alla bräder som vore vi i Monets trädgård. Sen kom verkligheten ikapp. Av mina småblommiga tagetes blev det fyra (4) fjuttiga plantor, varav en dog när den skolades om. Zinniorna växte, jodå. Men blommar de? Inte så värst. "jaja, det är nog sent med zinnior i år" tänkte jag då, ända tills vi i helgen besökte dottern och hennes familj. Inte nog med att hennes zinnior blommar som besatt, det bara väller fram småblommig tagetes. Dock blommar inte krassen, vilket förmodligen beror på att hon inte sått någon.

Dottern såg mina dystra blickar och insåg raskt att här behövdes minsann mamma muntras upp, så hon presentade mig raskt med en bukett med zinnior, ringblommor och jungfrun i det gröna i de mest somriga glada färger som tänkas kan. Så nu har jag zinnior jag med!

Idag har syrran och jag kultiverat lite annan trädgård, nämligen luktärtsodling. Jodå, vi har varit på luktärtssafari hos Cecilia Wingård som jag förstår är en luktärtsguru av stora mått, och vid vars fötter alla luktärtsfantaster ligger och tillber. Nu var det ju så att eftersom vädret varit lite pissigt ur luktärtssynpunkt den senaste tiden så var det lite sparsmakat med blomprakt, men nog fanns det en hel del att dofta på och förundras över och nu kan jag en hel del om ursprungsluktärten som är en liten doftstark rackare och grandiflora och spencerhybrider och det ena med det andra. Det kan väl hända att det i detta nu prunkar tre fröpåsar med luktärtsfröer i frysen som ska göra vår lilla plätt skönblommande och väldoftande nästa år. Hoppet är ju som bekant det sista som överger en trädgårdsentusiast.

- Om man nu inte har så höga blomstöd som 2.70-3 meter sisådär, vad gör man då? undrade jag. Cecilia Wingård tittade vänligt på mig och sa att "då går man en svetskurs och lär sig svetsa höga stöd" och så var det inte mer med det. Jag tror jag håller mig till de lite lägre varianterna, det känns inte som att jag har någon inre drift att lära mig svetsa. Och det sa han ju heller inte något om, Voltaire.