En torsdag i huslighetens tecken

 Man vaknar och det är kallt. Det är ju vinter så det borde inte komma som en överraskning och det gör det faktiskt inte heller. Man är väl inte dum? Det är krispigt och klart och det är ju bra. Mindre bra är halkan och att kommunen hävt ut salt över trottoarerna. - Det får bli hundpromenader, men sen ska jag bara vara inne och göra husliga saker, sa jag till mig själv.

Sy, till exempel. Det är husligt det! Och dessutom verkar det vara oerhört populärt läser man i tidningarna. Folk vallfärdar till symaskinsaffärerna för att köpa sig en symaskin, så till den milda grad att en sådan inte går att uppbringa. Ja man tänker ju att vi  kommer att bli ett oerhört välklätt folk om detta ska fortgå länge. Själv gratulerar man sig till att man varit så förutseende att man köpte sig en maskin för rätt många år sedan nu. Så idag har jag sytt. På detta kommer inget foto, ty det ska bli en födelsedagspresent, så det är lite halvhemligt än så länge. Det är rosa och Mimmi Pigg:igt, kryddat med lite Paw Patrol kan jag ändå avslöja. Jag hoppas det kommer att falla jubilaren i smaken, nu när vi ska på 3-årskalas på lördag.

Men inte nog med det - jag har också gripits av en obändelig lust att sy kläder till mig själv. Förmodligen inspirerad av dottern som är en fena på det där och som utan att darra på manschetten syr byxor och tröjor och måttanpassar och har sig utan att blinka. Jag hyser inte samma tilltro till min egen förmåga när det gäller att sy kläder i vuxenstorlek, så jag grubblade febrilt; vad kunde jag sy som kan tänkas resultera i något mer än en fingertuta? I all blygsamhet får jag påstå att jag tror att jag kommit på det! En morgonrock ska det bli. Mönstret har kommit och idag kom även tyget; våfflad bomull. Jag medger att detta ser inte ut som om det vore till mig. Är det grönt? Är färgglatt? Är det liksom lite gapigt? Nej. Jag höll på att falla för gammalrosa, men sen kom jag på att jag och rosa oftast inte är en match made in heaven. Så grått fick det bli. Och än är det ingen morgonrock, ånej. Än så länge hänger tyget på tork uppe på vinden, men kanske man kan gå loss till helgen. Blir det bra, ja då kan det ju bli en till - i en gapigare kulör.

När tyget hängts på tork ville jag göra något ytterligare husligt. Baka bröd fick det bli! Det är lite win-win med det. Baka är roligt. Nybakat är gott. Det doftar härligt. Och man får många pluspoäng i husmodersprotokollet.

När tekakorna var klara var jag ändå inte klar med mitt värv. Mina blickar föll på garnskåpet... därinne vilade naturvitt 2-trådigt Visjögarn...som inte nystats än... - Nu ska det inte dröja länge! utropade jag och började nysta febrilt. Där sa jag dock ett osant ord, för även om det ser så ordentligt ut som allrahelst på fotot så stötte jag snart på patrull. Ibland får man härvor där något verkar ha trasslat sig lite under härvningen. Då blir man lite tjurig, men det brukar reda ut sig ändå. Om man inte, när man lirkar av härvan från vindan, tappar eländet och då, då trasslar det till sig något alldeles kolossalt innan en gris hinner blinka! Maken ryckte dock rådigt ut och med gemensamma krafter är nu garnet nystat i ett ordentligt nystan, och det utan att jag blev rosenrasande irriterad och gick loss med saxen. Måttfull och behärskad, det är jag det. I alla fall när maken rycker ut.

Nu känner jag dock att jag snart är klar med mitt husmorsvärv för dagen. Lite kvällsmat ska det bli, men sen får det enbart bli lite njutningsstickning. Och kanske lite gos med hunden.