Perforerad

 Där satt den, spruta nr 2. Det känns ju skönt ändå. Nu sitter vi här med små plåsterlappar, maken och jag, och funderar på vad vi ska göra resten av dagen. Man vet ju hur det är med pensionärer, fullt upptagna, men kanske inte så lätt att komma ihåg med vad? Tur man har sin kalender då, för då vet man att det är Loppanträning, och sen ska vi hämta flickorna på förskolan. Möjligen ska vi hinna gå och titta på en hatt till maken också, för hans panamahatt har definitivt sett bättre dagar. För länge sedan.

Annars har vi hunnit med en del får jag säga. Morsdagsfika med rabarberpaj hos Grynet och Pyret i söndags. Väldigt god paj, och man fick behärska sig för att inte moffa i sig orimliga mängder. En som inte behövde fundera på det var Pyret som far runt som ett jehu och motionerar hela tiden utan att ens reflektera över att det är det hon gör. Hon visade mormor hur hon hoppade på studsmattan så att hästsvansen studsade och sen avslutade hon med att springa runt, runt på studsmattan med höga benlyft; "titta mormor, jag cyklar! Ingen cykel, bara människa!". Tänk om man haft den energin! Då hade man kunnat smälla i sig rabarberpaj i stort mått.

På måndagen blev det inte rabarberpaj, men däremot räkmackor på Sofiero. Maken, syrran och jag tog en liten tripp dit för att avnjuta rhododendronprakten. Ja, och räkmackor också då. Vi hade valt en fantastiskt vacker dag för vårt besök. Vore ju dumt att åka dit i hällregn. När räkmackorna var ett minne blott traskade vi ner genom ravinen mot havet. Åh så vackert. "Jag måste ta ett foto" tänkte jag och började rota runt efter mobilen för att ta en actionbild av maken och syrran som strosade före med vovvarna.

 Men så är det som det är när man har en väska av modell påse, allt ligger i en enda osorterad hög (här tänker maken; gör det inte alltid det i dina väskor?!), så när jag väl fått fram mobilen så var maken och syrran försvunna.Snopet, men det fick bli ett foto ändå, så får man liksom tänka sig att syrran och maken där.

Jag fick spänsta ifatt dem, så det blev en bild till sist. Hur skulle det se ut i bloggen annars? Va?

För övrigt har det varit ganska lugnt - ja om man bortser från min blodstörtningsframkallande dust med det lokala parkeringsbolaget, men mer om det i ett annat inlägg. Om mina nerver klarar det. 

Vi har chillat i trädgården och njutit av syren- och kaprifoldoft. Det har grillats en eller annan ryggbiff. Bakat har jag inte gjort, vilket känns lite märkligt eftersom jag i normal fall bakar ett par, tre gånger i veckan, men nu vill jag inte slösa bort dessa soliga försommardagar med att vara inne alltför mycket.

Igår var jag dock inne ett tag när Kristina och jag åkte till Malmö museum och tittade på utställningen med kläder från Augusta Lundin - och jag rodnade lite generat när jag tänkte på mina egna försök att snörpa ihop en kjol eller t-shirt eller så... så välsytt, så vackert - och så oerhört obekvämt det måste ha varit att bära dessa skapelser. För att inte tala om kostsamt. Vilket man insåg när man läste på lapparna vilka som ägt och burit dessa kreationer. Idel slottsfruar kändes det som. Inte så många Hulda Petterson från Moheda direkt.