Sommarliv

 Sverige spelar fotboll mot Ukraina. Eller vadå, "Sverige" - jag spelar minsann ingen fotboll och jag kan väl också anses vara en representant för Sverige. Det svenska landslaget (i fotboll, för att vara extra tydlig) spelar alltså. Fönsterna står öppna, för det är en varm och sommaraktig juni vi har, och genom fönsterna hör vi folk som stönar och jublar i takt med att bollen går in, eller inte går in. Lustigt nog verkar studenterna se matchen med några minuters fördröjning, för efter det att maken stönat över stolpskott så dröjer det en liten stund innan det stönas där ute.

Själv vet jag inte om jag ska titta eller inte - för jag har fått för mig att om jag tittar, ja då går det åt fanders. Men om jag å andra sidan inte tittar, ja då går det också åt fanders. Hur detta går till vet jag inte riktigt, men det är väl något med ens mentala kraft eller så. Alltså löser jag detta dilemma genom att sitta här, men sticka/blogga/klia hund samtidigt, så att jag liksom inte ser vad som händer.

Vi njuter av livet - inte minst av tanken på att man slipper springa sig svettig i 90 minuter - för sommaren, ja den bara fortsätter och fortsätter. 

Ibland firar vi lite midsommar tillsammans med syrran och Poppy. Då dricker vi Pimms, fast sen blev det sillmacka och grillat lamm också. Man kan ju inte livnära sig på Pimms allena. Vi tyckte alla det var roligt att få gäster, inte minst Loppan som placerade sig i soffan och bara väntade på besöket. 

Andra kvällar dricker vi lite vin med en granne. Vi traskar runt i skogen med syrran och Poppy. Vi sitter i trädgården och sover en skvätt i värmen. Loppan och jag åker ut till Saxtorp och och badar med Susanne och Lisa, och sen dricker vi kaffe och äter bulle. Loppan kliver ut så långt hon kan utan att simma, för hon vill inte riktigt släppa kontakten med terra firma, men hon blir våt och sval och ser nöjd ut ändå när pälsen flyter som en volang runt henne. I närheten har två ynglingar tältat och efter en stund kommer de ut och badar också utan att bli avskräckta av att plaska runt bland tanter och vovvar.

Det kommer bilder från dottern på två flickor som är mycket nöjda med att de passar grannarnas höns när de är bortresta. Grannarna alltså, inte hönsen. Jag är lite imponerad av att hönorna så snällt finner sig i att lyftas. Tänk så trevligt med en hönsgård i trädgården, pinfärska ägg alldeles utanför dörren!

Ja livet är så enkelt att leva på sommaren. Inga tunga jackor. Ingen is att halka runt på. Ingen snöslask eller vägsalt. Man tar sin vovve och bara knatar iväg när det är dags att gåpromenad. Och sen ligger man och njuter av livet och väntar på att någon ska komma förbi och klia en på magen. Ja kanske inte direkt jag, jag hade nog känt mig lite fånig, men sånt låter sig inte Loppan hejdas av.

Och nu drar det visst ihop sig till förlängning och då tror jag att jag drar mig mot sängen faktiskt. Så får de klara sig utan mig och min mentala kraft.

edit: Det gick ju sisådär utan min hjälp.