Det där med tänder

De senaste dagarna har vi haft förmånen att få hänga lite med såväl vårt äldsta som yngsta barnbarn. Förutom att de båda är ljuvliga flickor har de två lite mer gemensamt just för tillfället. Nämligen tänder. Den ena håller på att tappa sina nu när hon är på gränsen att bli skolflicka, den andra håller för fullt på att få sina första mjölktänder. Tänk, jag tycker det var inte särskilt länge sedan Grynet fick sina första tänder och nu ska de redan ersättas av permanenta. Det är ingen särskilt originell observation, men icke desto mindre sant; det går så fort!

Grynets tänder hänger lite på trekvart nu och har gett henne det där charmiga 6-årsleendet, och Kickan kör lite mer vampyrstuk - hörntänderna har kommit före mittänderna, men jag får ju säga att rarare vampyr, det får man leta efter!

Grynet var hemma hos oss i onsdags och undervisade oss om dagfjärilars matvanor, lite spridda skurar om geografi och planetsystemet och lite sånt. - Vad du kan mycket redan, Grynet! sa morfar och jag imponerat. - Jag tycker om fakta, sa Grynet då och jag såg att morfar belåtet tänkte att det här, det är en flicka efter hans smak! Däremot blev morfar lite förbryllad när Grynet sysselsatte sig med några glasspinnar och en tom toarulle - vad skulle nu det vara bra för? - Jag ska pyssla ihop en katt! sa Grynet då, som inte bara gillar fakta, utan även är synnerligen kreativ. Jag tror faktiskt inte att morfar hade räknat ut det där att man kan pyssla ihop katter. Eller, för den delen, färglägga unicorns. Eller 'enhörningar' som vi gamla stötar envisas med att kalla dem.

Sen åkte vi till Kickan, hennes pappa behövde lite hjälp med att ställa i ordning i den nyrenoverade tvättstugan. Pappa och farfar kånkade, sågade, skruvade och bar, medan Kickan och jag beundrande tittade på. Sen lämnade vi dem åt sitt slit och drog oss upp på ovanvåningen och ägnade oss åt lite andra saker.

Kickan visade sina leksaker för Loppan som var intresserad av allt det där färgglada. Sen visade Kickan sitt nya flygplan som hon fått i födelsedagspresent av mamma och pappa. Hon fräste runt som den värsta pilot, men emellanåt fastnade man i en mattkant, eller mot soffan. Sånt behöver inte SAS-piloterna kämpa med, så jag förstår faktiskt inte varför de strejkar?

Sen kom solen och då kunde vi vara ute i trädgården ett tag. Där finns små roliga stenar och fina dahlior som man kan råka sätta sig i, hallon som man kan äta och massor av andra roliga saker. Kickans pappa fick för sig att Kickan skulle sova middag. Det tyckte Kickan var en fånig idé. Sova? Nu när det fanns gott om motorer att sätta framför flygplanet? Skulle inte tro det. Dessutom kom ju mamma hem från att ha gått loss med borren och då måste man ju krama henne.

Så när alla varit motor, möjligen Loppan undantagen, och när Kickans pappa grillat till oss, ja då var Kickan trött och då var det dags att sova - men då var det ju faktiskt kväll!