Det gäller att hänga med

- Nu går det undan på Ystadbanan! sa min mamma när det var något som bara ilade iväg. Inte för att jag vet om tågen på Ystadbanan var (är?) särskilt snabba, men det känns faktiskt som att det är läge att damma av det gamla talesättet nu. För vips är vi en bit inne i juli och dagarna bara kilar iväg. Och sen, i november, kan det ju vara lite kul ändå att titta tillbaka på de där sommardagarna som ilade på - varmt och soligt och inte för att man kanske direkt utför några stordåd, men härligt har det varit.

Vi har badat en hel del. Vi har ätit glass. Vi har varit ute med hundar, både i den vildare naturen och lite mer ordnat i Lundagård. Det är ju så, både intellektet och kroppen ska ha sitt.

Vi har också ifört oss hatt och suttit utanför Grand och druckit ett glas vin. Vatten i Loppans fall. En annan dag åt vi middag på Kulturens Restaurang, och det är väldigt välkomnande när man traskar in där med hund, möjligen var det inte riktigt prisvärt. Gott, jodå - men ganska dyrt och kalla mig gammalmodig, men om man tar 310 kr för ett stycke kött, ja då förväntar jag mig att man får något mer till än några salladsblad och en liten skål sås. Loppan, hon brydde sig inte så mycket om potatis, hon kände doften av entrecôte och griskind och blev bums mycket hungrig hon med. Nu skulle hon ju inte sitta där och svälta tänkte jag, så jag hade tagit med en Dentastix till henne. Både tuggben och tandrens i en och samma hundgodis, det är ju nästan som ett Kinderegg! Loppan brukar utan större åthävor gnaga i sig en Dentastix, men nu kände hon doften av vällagat kött och då fnös hon hjärtligt åt mattes medhavda pinne. Inte så att hon vägrade att ta den, ånej, men rätt vad det var undrade maken och jag vad hon höll på med? Alldeles grå om nosen var hon och hon jobbade ihärdigt med singeln på uteplatsen. Jodå, begravd under en liten hög singel låg den trista Dentastixen och skämdes. Matte, som är en vekhjärtad fjolla, fnissade åt sin kräsna vovve och erbjöd henne raskt en bit griskind istället. Och tänk, den ville inte Loppan gräva ner. 

Igår var schemat fullt! Först hämtade vi Pyret, jo för Grynets retliga feber vill inte ge med sig, så Pyret kom och hängde med mormor och morfar medan hennes föräldrar målade väggar och pysslade om sjuklingen. Grynet och Pyret ska flytta upp på ovanvåningen och få egna rum, och nu skulle det fixas till. Pyret har själv valt tapeter som ska pryda garderobsdörrarna; med lila sjöjungfrur, glittriga maneter och enhörningsfiskar. Jag känner bums att vi är alldeles för mesiga när gäller hur våra väggar ser ut - milt ljusbruna eller ljusgrå?! Hur spännande är det på en skala?

Men medan det målades och hades feber gungade vi, köpte lördagsgodis, pysslade, och sen fikade vi på balkongen med muffins som Pyret haft med. Vi gjorde plättar också - Pyret vacklade lite mellan pannkakor och plättar, men sen bestämde hon att hon ville ha hjärtplättar - så får det bli pannkakor nästa gång.

Sen hann vi inte med mer, för sen skulle mormor och morfar åka till Torna Hällestad och hälsa på Ellenfamiljen, och inte minst Flora som nu växt sig stor. Mycket sprutt var det i såväl Flora som Loppan, och husets katter flydde fältet och höll sig visligen borta. Intelligenta djur, det där.

Hos Flora får man ligga i soffan minsann! En utmärkt ordning, tyckte Loppan och gav husse och matte en mycket menande blick.

Och så småningom hade det blivit sommarnatt, laxen och rabarberkakan var uppäten, man började gäspa lite förstulet och det var dags att köra hem igen.

Men idag väntar en ny utflykt för maken och mig. Loppan får nog dock stanna hemma då, känns som att det blir lugnare för oss alla.