Ordna och dona

När allt var buret hit och dit, ja då återstod ju att sortera upp. Montera bokhyllor nere i pysselrummet. Försöka få in det som rymts i två bokhyllor och ett skåp i sagda skåp. Minus hyllorna alltså.

Det är rätt nyttigt att gå igenom sina pryttlar emellanåt, för det är ju märkligt vad man samlar på sig en himla massa grejer. Så något har arkiverats för gott, annat ska lämnas till Erikshjälpen och resten har organiserats och strukturerats. Just för tillfället befinner jag mig alltså i detta euforiska tillstånd när jag faktiskt vet var jag har mina pinaler. Troligen kommer det inte att vara för evigt, men känslan nu, alltså! Saliggörande, jag säger bara det.

Först ställde jag iordning i jungfrukammaren/pigkammaren/mormors stickrum/numera gästrummet. Jag ska erkänna att jag varit lite skeptisk och tänkt att det blir ju bra att få en gästrumshörna här uppe, men det kommer nog inte att se jättebra ut i rummet. Så fel jag hade! Det blev bättre!

Skrivbordet står på samma plats, men det är väl det enda som är oflyttat. Knyppeldynan har kommit fram och fått sitt rättmätiga ljus. Det ska upp en anslagstavla vid skrivbordet så småningom. Skåpet har bytt plats och organiserats om. Bäddsoffan är på plats. Blev ju helt enkelt jättebra!

En sak som inte riktigt fick plats var Loppans säng. Den säng som hon ändå inte använt. Så enligt Loppans åsikt är det här en Förbättring av Yppersta Rang! I våra vanliga soffor får Loppan inte vara, det tycker hon förvisso är lite småfisigt av oss, men hon finner sig i det. I bäddsoffan nere i pysselrummet, där fick Loppan husera bäst hon ville - så då är det väl klart att samma sak gäller även upp i lägenheten. Så nu får jag sällskap när jag sitter i soffan och stickar. Eller, för all del, när jag ligger i soffan och bara ligger. Trevlig utsikt mot köket har man också.

När allt var klart gick maken och jag ner i pysselrummet för där var det ju fortfarande inte helt i ordning. Med förenade krafter (jaja, i och för sig mest maken, men jag höll i en eller annan skruv, det gjorde jag) monterades hyllorna, de säkrades med vinkeljärn i väggen och sen, sen var det bara att sortera in. Hundböcker och hästböcker. Böcker om trädgård. Böcker om akvarellmålning. En del av makens avhandlingar. Böcker om det mesta, faktiskt. Fula saker gömdes i skåpet.

Maken tittade på hyllorna och insåg att nu har han fått expansionsutrymme! - Se så många tomma hyllmeter, sa han förtjust. För det är ju så, maken har lika svårt att motstå böcker som liksom vill bli köpta, som jag har svårt att motstå förföriska garner.

Alltså, det här blev ju så himla bra! Soffplats för vovven, organiserat för matten, sovplats för övernattande gäster, en trevlig läshörna i pysselrummet. Det kunde ju inte blivit bättre!

Loppan och jag firade det med att gå ut i trädgården och plocka en liten bukett med luktärt, lavendel och rosor. 

Sen blev det lite vin och lite dovhjortsbiffar också, för det här, det måste ju ändå firas på ett bra sätt, kände vi.

Loppan fick ingen dovhjort. Hon hade nämligen grävt ner ett tuggben i en rabatt några kvällar tidigare, och detta tuggben hade hon förstulet grävt upp och slukat kvällen före innan matte hann ingripa - så Loppan ägnade en stor del av dagen åt att göra sig av med detta tuggben. Ur båda ändar. Ibland hann vi ut, ibland gjorde vi inte det. Så nu är dieten kokt torsk och ris, och peppar, peppar så verkar det som om maginnehållet håller sig där det ska vara.