Syrran och jag kom överens om att ta med ett gäng fyrbeningar och åka ut i naturen. Strax innan jag skulle köra kom det ett ösregn, men vi enades om att med regnbyxor på så kommer det att gå precis lika bra. Man kan ju inte låta såna petitesser hindra en när Naturen kallar!
Sen, när jag skulle köra ut från vår parkeringsplats, blockerades vägen av en lastbil modell större som höll på med något som krävde tre gubbs, stöttor på bilen och ett långt rör. Som tur var flyttade de sig inom rimlig tid och jag kunde köra iväg och hämta syrran, Poppy och Enya, och det slutade också att regna. Klart det inte kan regna när en liten valp ska ut och traska runt i spenaten med tant Loppan och mamma Poppy för första gången!
Först traskade vi (vissa fick åka...) ner mot Boijsens dammar, för där finns ett par utmärkta fikabord. Lika bra att Enya får lära sig först som sist att det där med fika, det är ett viktigt inslag. Men tänk, då hade ett annat sällskap ockuperat vårt bord! Nåja, vill man ha kaffe, så vill man och då får man hitta ett annat bord. Där blev det kaffe, hundgodis och strövtåg i gräset. Tyvärr blev det lite kräftskal också, för någon hade uppenbarligen ätit kräftor där tidigare och inte tagit med sitt skräp. - Usch! sa syrran och jag. - Smaskens! sa vovvarna och förstod inte alls varför de inte fick käka gamla kräftskal. "Killar skönt i kistan!" försökte de med, men det gick vi inte på.
Lilla Enya har växt lite, minsann. Och hur stor har hon nu blivit då? Tja lite drygt ett maskrosblad hög ungefär. Jamen, kolla, har man någonsin sett något så sött?
i övergav kräftskalen och traskade ner mot en annan äng, där vi tänkte att det nog inte fanns några sådana. Skal alltså. Det fanns det inte heller. Däremot en mängd komockor. Jaja. Poppy rullade sig. Loppan rullade sig också njutningsfullt, men det finns inte på bild för då var jag upptagen med att tjoa "nej!!!". Inte för att det direkt hjälpte.
Sen skuttades det hit. Och lite dit. Och plötsligt upptäckte man att där, där satt ju en raggig figur - henne måste man såklart hälsa på. Enya, hon kommer att bli en prima medlem i vårt lilla hundgäng!
När det hade skuttats klart, då var det dags att åka hem. Och då öppnade sig himlen igen, men vi tackade för att vi fick en torr promenad, om än med vissa inslag av kräft- och kodoft.
Gissningsvis sov Enya gott när hon kom hem igen, trött av så många nya intryck.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.