...nog är det vår alltid! Ja nästan sommar, vilket den senaste veckan känts som en mycket avlägsen förhoppning. Men så plötsligt händer det! I fredags var jag ute och rantade runt med de långbenta aussieflickorna och deras matte, och det var så vackert att man kunnat gråta; mandelblom och backsippor och utsikt över slätten och glada vovvar och iskalla vindar som fick öronen att frysa till is. Inga foton blev det då, för det var alldeles för kallt. Vi hade trevligt ändå, och vackert var det, så när maken tyckte att vi kunde väl ta en liten söndagspromenad nu på eftermiddagen, ja då föreslog jag raskt Billebjer igen.
Och idag, ja då var jag nästan lite väl varmt klädd, för det var ljumma vindar som smekte ovannämnda öron. Vi hade en härlig promenad och traskade i god takt iväg ut i det gröna. Och slånbuskarna blommade fortfarande så att det var en fröjd åt det, det ser nästan ut som skummig spets på taggiga grenar.
Billebjer, ja. Slutstavelsen, det är ju "berg" det, och nog hittade maken och Loppan ett litet krön att bestiga för att ännu bättre kunna njuta av utsikten över Lundaslätten. Själv klättrade jag upp på en stätta, berg som berg tänkte jag. Nu är faktiskt Billebjer betydligt högre än så här, ifall nu någon fnyser och tycker att jämfört med Kebnekajse så är det här ju inte så mycket att komma med. Men nu är vi lite som Cajsa Warg, vi tager vad vi haver och ska man ha berg i Lundatrakten, ja då är nog Billebjer det som kvalificerar sig bäst.
När vi klättrat över stättan gick vi bort och tittade ut över det gamla stenbrottet. Man kan förledas att tro att jag behagfullt sjunkit ner där för att ta en liten paus...
...men den brutala verkligheten såg mer ut så här, om vi nu ska ha det här som en sanningsenlig och realistisk blogg. "Smidig" är inte direkt ett adjektiv som spontant faller en in när man tänker på mig.
När jag kravlat mig upp igen vandrade vi vidare, över ängar och fälader och förbi gullvivor och backsippor och vitsippor och allt vad det var, och inte kom jag på att ta några foton av dem.
Men så stannade maken och pekade uppfordrande. - Jag har hittat blåsippor! sa han. Och då fick jag ju ändå ta ett foto för att uppmuntra honom i hans botaniska upptäcktsfärder. Nu säger i och för sig google att det är skogsviol, men vi kanske inte måste vara så himla petnoga med sanningen och verkligheten ändå? Det finns väl en gräns för det?
Sen åkte vi hem och drack kaffe, och tyckte att det var ju en rasande trevlig promenad det där!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.