Men!!!

 Nuförtiden samlar man ju på sig digitala foton i ohemula mängder - och man vet ju hur det är med det digitala; ena dagen här, andra dagen försvunnet i ett svart hål. Alltså har jag sedan 2009 (tror jag) gjort fotoböcker varje år med ett lite urval av foton. Då blir det ju ändå mer påtagligt och gripbart tänker jag. Under mycket stånk och stön har jag skapat dessa album för det är ju, som sagt, kopiösa mängder med bilder att välja från. Varje år tänker jag att jag ska vara lite förutseende och börja i god tid, och nästan varje år så gör jag inte det. Hur bra idé man än kan tycka att det är. Ibland laddar jag över en 4-5 månaders foton i början av året och sen prokrastinerar jag resten av året och dessutom hela januari och emellanåt även februari året därpå innan jag tar tjuren vid hornen.

Men icke så i år! Nej, nej. I år har jag, för första gången, laddat ner bilder regelbundet OCH dessutom börjat skapa själva boken. Jag hade hunnit med till och med besöket hos Kickan och hennes familj och så imorse tänkte jag att "nu för jag över lite foton från Grynets och Pyrets övernattning så är jag helt uppdaterad". När jag sedan öppnade mitt konto hos den gamla vanliga leverantören så står det helt sonika att från och med mitten av augusti är det finito med detta. Vill man ha något av det man skapat ska man beställa före detta datum. Och vem, vem undrar man beställer 2023 års fotobok innan augusti ens gått över? Man får väl ändå räkna med att det händer ett och annat även resten av året.

Kunde man då föra över sin skapelse till den nya utvalda leverantören? tänkte man då såklart. Nej det kunde man inte. Så det är bara att börja om från början och jag får ju säga att det känns verkligen som att otack är världens lön. Här är man så rejäl och systematisk och organiserad för en enda gångs skull, och så drabbas man på detta sätt. 

Så då var det ju ändå tur att man hade lite förlustelse att se fram emot på eftermiddagen, nämligen ett afternoon tea på Ellinge slott. Det var första gången de arrangerade något sådant, annars kan man bara konferera eller gifta sig där. Mina konfererande dagar är över, och gifta mig planerar jag ju inte att göra fler gånger, så när nu chansen gavs att dels bese själva slottet, dels få afternoon tea så här på mors dag, ja då tog maken och jag chansen såklart.

Själva slottet är av behändig storlek, solen sken, anorna är medeltida och medeltida, det är som vi alla vet som är gifta med maken, fint som snus. Nu var väl de medeltida spåren ganska utplånade efter diverse renoveringar och sånt, men det var fint ändå när vi gick på en liten visning därinne.

Biblioteket, till exempel, det var fint. Ganska litet för att vara bibliotek, men nu ska man inte vara petig. Finns det öppen spis, bekväma fåtöljer, gamla böcker och en tjusig biblioteksstege, ja då är maken nöjd.

Efter visningen var det dags för självaste teet i matsalen som hade en tjusig, gammal och dyrbart tapet som avbildade en hjortjakt. Kanske inte direkt det man vill se när man tänker hugga tänderna i en scones, men det skänkte ju ändå en viss atmosfär till rummet.

Fullproppade med scones och snittar och te åkte vi sedan hem till Loppan igen. Och nu är det nog dags att se om jag kan begripa mig på den nya fotoboksleverantörens system. Risken är nämligen överhängande att jag annars kommer att sitta där i januari igen och svära över min bristfälliga framförhållning.