Man har ju lärt sig ett och annat

 ...om baliser till exempel. Men nu börjar vi från början. Det känns ju alltid som en bra utgångspunkt, om man nu inte är en synnerligen sofistikerad författare som jobbar med olika tidsperspektiv och sånt. Då får man läsa någon annanstans.

Från början, ja det var ju egentligen när syrran fyllde år, för då gav vi henne en tripp till Stockholm. En mycket listig present, för vi tycker ju själva att det är trevligt att hemsöka huvudstaden med jämna mellanrum.

Det där jämna mellanrummet, det inföll nu i veckan. Alltså stämde vi träff på stationen, syrran, maken och jag. Loppan? Ja hon hälsade på hos de långbenta aussieflickorna och hängde med briarder och schäfrar och sov i sängen och hade en härlig tid!

När maken och jag kom fram till stationen, ja då stod det att tåget var 20 minuter försenat. Men!!! sa jag ogillande och tänkte att 20 förlorade minuter, det är ju ändå en del. Alltså gick vi och tog en kopp kaffe allihop, medan vi väntade på att ytterligare 20 minuter skulle gå. Sen gick vi till perrongen. Och väntade. Och väntade.Med jämna mellanrum kom det upp "förväntade ankomst" som då alltid försköts med 10 minuter. Man varnades också med att tåget kunde komma tidigare, så ingen vågade gå från perrongen. När vi väntat i nästan två timmar och maken hade försjunkit i en bok av högt historiskt värde, ja då rann tålamodet på yours truly och jag letade upp en väl dolt telefonnummer och ringde Snälltåget och undrade om vi skulle stå på denna perrong i Lund tills det växte mossa på oss?  Den unge och artige mannen beklagade och sa att de haft problem (nähä?!), men nu, nu såg han att tåget började gå. - Underbart! utropade jag, då är tåget i Lund om ca 10 minuter och under ömsesidiga välgångsönskningar lade vi på. Eller tryckte på "avsluta samtal" om vi nu ska vara så petnoga. Då ljöd en röst i högtalaren; "beräknad ankomstidtid är 13.21". Va?!?! Ytterligare 2 timmar?? Vi diskuterade om vi skulle gå och äta lunch redan här i Lund? Men så märkligt, den unge mannen SA ju att tåget var på väg? Och när vi tittade på tavlan med tågtider så skulle tåget komma 11.21. Inte 13.21. Så nu undrar man ju hur många som hann ge sig iväg? Jaja. 

Men som tur var kom vi med tåget och fick en egen kupe och efter ett tag satt vi i restaurangvagnen och åt vår lunch som då lyckligtvis inte inmundigades i Lund. Sen hade vi en himla trevlig resa, trots vissa ytterligare förseningar. Bland annat så pratade baliserna inte med tåget - och om det skiter sig i kommunikationen med baliserna, ja då blir man uppenbarligen stående. Nu är det alltså läge att googla "baliser", det är vad vi gjorde.

Men 3,5 timme försent kom vi fram till ett soligt Stockholm där vi tog tunnelbanan till Söder där vi bodde på en gammal malmgård. Gammalt, det är bra det! Sen tog vi en kvällspromenad på Skinnarviksberget där vi beundrade utsikten över Stockholm som är en fantastiskt vacker stad.

Sen hade vi några fina dagar i ett soligt Stockholm. Vi  åkte ut till Waldemarsudde och tittade på fantastiska tavlor från Lofoten av Anna Boberg. Lite Eugen Jansson och lite GAN som ju alltid piggar upp. Sen fick det bli ett glas vin och en skaldjursmacka i Prinsens Kök, man kan ju inte trycka i sig hur mycket kultur som helst utan att fylla på energidepåerna. Därefter blev det ABBA-museet och därifrån blev det visst inga foton, men visst kände man igen musiken och visst blev man nostalgisk av att se scenkläderna. Det märkliga är ju att studenterna fortfarande spelar ABBA emellanåt när de känner ett behov av att låta musiken dåna i kvarteret. Det måste väl ändå tyda på att de var rätt snitsiga på att sno ihop en catchy låt?

Sen var det ändå dags att dra sig mot hotellet för att ta en kopp kaffe och sen vila fötterna inför kvällens födelsedagsmiddag som vi bokat på KB. Det blev en himla bra middag! Goda drinkar! God mat! Massor av prat och skratt. Vi satt kvar länge innan det var dags att ta tunnelbanan tillbaka och sen sova gott.

Sista dagen delade vi upp oss lite. Maken och jag knallade runt på en visning på Stockholms Auktionsverk medan syrran kollade in en Frida Kahloutställning innan vi sammanstrålade på NK. Vi hittade inget på visningen som vi inte kunde leva utan, så i stället flanerade vi runt, satt en stund vid Molins fontän i Humlegården (nu får jag göra en liten rättelse här, eftersom min egen PK tittat ogillande på mig och sagt att nu, nu ljög jag igen i bloggen. Och självklart var det inte i Humlegården vi var, HUR kunde jag skriva det?! Man baxnar och slår sig för pannan. Nej, nej, Kungsträdgården var det och inget annat. Nu kan man undra vadå "PK". Detta har alltså inget med att vara Politiskt Korrekt, för mycket kan man säga om maken, men inte det. Nej han ser sig som min egen Personlige Korrekturläsare, och han tar sitt värv på stort allvar) och sen njöt vi av solen på en bänk vid Norrmalmstorg där helt plötsligt vaktparaden kom ångandes. Alltid trevligt att se ett gäng fina hästar!

När hästarna knallat vidare sammanstrålade vi på NK med syrran - där får man ändå säga att moderna tider med mobiltelefoni onekligen har sina fördelar! Jag hittade ingen handväska, men vad gör det? Syrran bjöd oss på ett utomordentligt afternoon tea, förvisso lutade fatet som lutande tornet i Pisa ungefär - men innehållet, det kunde man minsann inte klaga på! Och uppenbarligen så skulle kakfatet luta, det var design förstod man, och då kan det ju vara lite si och så med rätlinjigheten. 

När vi ätit så vi var alldeles väldigt mätta och belåtna, ja då var det dags att dra sig mot tåget och åka hem till Lund igen. Den här gången, ja då pratade uppenbarligen baliserna med tåget precis som de skulle, så i rätt tid klev vi av i Lund igen. Något trötta i fötterna, men alldeles väldigt nöjda med våra dagar i huvudstaden!