Vilken tajming!

Ibland sammanstrålar verkligen allt på bästa sätt. Som nu i veckan, till exempel. Hemma i huset skulle det bytas värmesystem. Sånt gör man ju helst vid den här årstiden, och ännu hellre innan hela systemet drar sin sista suck av ålderdomssvaghet. När man byter värmesystem, ja då fimpas värmen, vilket ju är helt ok, det är ju trots allt i slutet maj. Dessutom blev vi av med vattnet, vilket är lite mer trixigt. Sen råkade visst elektrikern fimpa elen också, fick vi rapport om.

Vi tog det dock med jämnmod, jo för vi befann ju oss hos Kickan. Där finns det både vatten, värme och el OCH ett supergulligt barnbarn och hennes synnerligen trevliga föräldrar. Så oss gick det verkligen ingen nöd på!

Kickan blev lite förvånad när det oförhappandes dök upp ett par skrynkliga typer och hämtade på förskolan, men hon tog det med jämnmod. Dessutom var ju Loppan med, och Kickan och Loppan, de är verkligen a match made in heaven!

Sen var det fullt ös i programmet. Till exempel skulle man mäta saker. Allt skulle mätas och sen skulle man trycka på den lilla knappen så att måttbandet swishade in i hållaren igen. Mycket viktigt att göra. Pussel skulle läggas. Farmor har omåttligt svårt att lära sig vilken Babblare som är vilken, namnen låter ju så lika! Jag är dock säker på att Kickan, hon har full koll. Vi läste böcker och sorterade igenom stickmarkörer och åt banan och bakade muffins. Tiden bara flög iväg!

Medan mamma jobbade och farmor och Kickan höll på med allt det där viktiga, ja då passade pappa och farfar på att sätta upp lite staket runt trädgården. Har man en supersnabb 2-åring (och några grannar där måhända bäst-före-datumet på körkortet passerats med råge), ja då är det bra att ha lite barriärer uppe.

Farmor och Kickan drog till lekplatsen. Kickan gungade, det gjorde inte farmor. Däremot bakade vi sandkakor båda två, och farmor stånkade bara lite när hon skulle sitta så lågt. Man kan ju inte baka sandkakor stående, det säger ju sig själv.

När vi kom hem demonstrerade Kickan sina färdigheter som fartfantom! Inne i trädgården fick mamma hjälpa till att styra lite, cyklar man snabbt som blixten kan man ju hamna lite här och där. Sen ja, sen blåstes det såpbubblor och sen åt vi mat innan alla somnade tidigt; trötta av all sol och fart och byggande. Det är härligt med försommar!

Till slut var det ändå dags för farmor och farfar att ta farväl för den här gången. Vi skulle åka hem till huset där det nu fanns vatten och el. Dock ingen värme, men solen, den skiner ju! Vi har hunnit med en sväng om torget också, där vi köpt såväl nypotatis som jordgubbar. Något ska man ju trösta sig med när man fått åka ifrån sitt barnbarn. Som tur är kommer vi att träffa de större flickorna i veckan, och sen dröjer det kanske inte så länge tills nästa gång?