Maken och jag, som för det mesta har använt semestrar till att fräsa runt på vingårdar, eller titta på olympiska hoppbackar eller söka efter mina familjerötter längst in in småländsk urskog, vi upptäckte förra året långsamhetens tjusning vad gäller att semestra. Emellanåt i alla fall. Kreta var ju utmärkt, så varför inte prova en annan grekisk ö? Som Korfu? Alltså bokade vi in oss på ett hotell lite utanför allfartsvägarna, utan barn och utan så mycket annat heller mer än lummig natur, klart vatten, god mat och annat sånt av livets nödtorft. Här skulle slappnas av!
Det inleddes kanske inte så himla avslappnat med att jag stod på näsan så det tjongade dagen före. Men eftersom jag inte slog ut några tänder, även om jag ett tag trodde det, utan bara fick lite skrubbsår och en eller annan spricka i revbenen så var det bara att packa klart för att sedan ta tåget till Kastrup. Trodde vi. Tåg?! Tåg, det är ju mer som en sån där skröna man hör talas om - det lär finnas och ryktet påstår att de emellanåt går i tid och så. Icke så förra lördagen. Det fick bli taxi. Och ett antal timmar senare, ganska mycket senare, snarast nattetid så anlände vi till hotellet. Vi fick vårt rum och det verkade bra, men det var ju mörkt så vi visste inte vad som väntade oss när vi vaknade.
Utsikt över ett blått hav! Olivträd och cypresser och rosmarinbuskar i manshöjd! En bubbelpool där vi raskt tog det första doppet innan vi knallade ner till frukostbuffen som inte gick av för hackor! Jag kan ju säga att det var en himla tur att vårt rum låg högt upp på en sluttning så att det blev lite motion i alla trappor när man skulle ner till stranden eller restaurangen, för det är väldigt svårt att vara minimalistisk när det serveras krämig yoghurt nybakt bröd, massor av frukt och nötter, lax och croissanter, 5 olika sorters honung och jag vet inte allt. Då har jag ändå inte nämnt att man kunde beställa det mesta från Eggs Benedict till Croque Madame. Så trappor, det var bra det!
Vad har vi gjort då, förutom att stånka runt i trapporna? Vi har badat! I vår bubbelpool, i hotellets stora pool och i havet som var så där kristallklart och ljuvligt och underbart. Stenigt förvisso, så jag var väldigt nöjd med mina sprillans nya badskor som gjorde att jag tog mig i och ur utan att veva runt med armarna och stå på näsan fler gånger. Måhända kände jag mig inte som ett modelejon, men det gör jag aldrig så det var ingen skillnad där.
När vi inte badade så läste vi. Eller stickade. Eller stickade baklänges, börjar man på en schal med komplicerat spetsmönster, ja då blir det stickat både framlänges och baklänges. Maken är numera en rutinerad stickerskamake och inser när det inte är läge att pocka på uppmärksamhet med kommentarer om ett eller annat han just läst om.
Sen var det ju så att även om frukosten var så fantastisk att vi inte behövde äta lunch någon enda dag, så blev man ju ändå småsugen framåt kvällen. Antingen var det då lite fine dining på hotellet eller så gick vi ner till tavernan just vid havet och åt där. Oss gick det ingen nöd på!
Lite nöd höll det faktiskt på att bli en kväll när det var stört omöjligt att få ett bord - men då ryckte hotellet ut och bjöd på taxi till annan ort och även på middag på en restaurang där. Vi åt fisk och jag fick gå och besiktiga min innan den tillagades. Dock hade den redan satt tofflorna, för annars vet jag inte hur jag skulle kunnat se den i ögonen. "God kväll herr fisk. Det är jag som ska äta upp dig, är du god?". Så kan man ju inte säga, hur hade stämningen blivit då undrar man?
Så det var lite så vi hade det. God mat. Mycket bad, läsning och stickning. En eller annan strawberry mojito. Lite sällskap på vår altan.
Sen var det dags att åka hem igen. Vi landade på Kastrup mitt i natten och sen, ja sen gick tåget till Malmö men där var det stopp. Dock var vi så avslappnade vid det laget att vi tog det hela med jämnmod.
Korfu - jag kommer att sakna dig! Men jag hoppas komma tillbaka. Med badskor och allt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.