Till skillnad från igår, då rände vi runt så att stegräknarappen fick hicka av förtjusning. Först var jag och Loppan ute vid Krankesjön med Susanne och voffsen. Mest rände väl hundarna, med även Susanne och jag knatade iväg. Sen kan det hända att det blandade sig i en rastplats, en termos kaffe, några muffins och en massa prat i det hela och då gick väl inte vi så mycket.
Från detta finns det en fjuttig och inte särskilt bra bild på Loppan. Jag slänger väl in den ändå, en Loppa är ju ändå alltid en Loppa tänker jag.
Sen for vi iväg och spelade golf, maken och jag. Loppan fick stanna hemma och vila sig. I stället fick vi sällskap av en pratkvarn i vår boll, en äldre gentleman. Man kunde rentav kalla honom gubbe. Inget fel i det; men i alla fall jag kan få för mycket av en strid ström av kommentarer av oftast mindre relevans. Maken påstår att jag är för snäll och svarar, själv är han mer av typen att något enstaka mutter då och då kan väl räcka. Vi gick och vi gick, ackompanjerade av det som James Joyce kallade "stream-of-consciousness" när han skrev Ulysses. Det var å andra sidan högklassig litteratur och den där strömmen, den var liksom tyst och mest mental. Här var den vare sig högklassig eller tyst.
Måttet blev (nästan) rågat när jag slog ut i ruffen (som är ökänd på Lunds Akademiska för sin täta och ogenomträngliga natur) på 8:an och sen efter några fruktlösa försök att hacka mig ut på fairway gav upp och plockade upp bollen. "Man måste slappna av, det säger alltid min fru, slappna av och inte tänka" sa Pratkvarnen då. Inom mig tänkte jag att 'om du nu har en fru, varför spelar du inte med henne då?' Och nog för att det där med att inte tänka är en bra inställning i golf, men vore det inte ännu bättre med "inte prata"? Att tiga är guld och allt det där. Maken kastade en blick på mig och drog sig försiktigtvis över till andra sidan fairway (måhända även för att hans boll hamnat där). Efteråt sa han att han trott att jag skulle rappa till Pratkvarnen med pitchingwedgen som var den klubba jag höll i näven. Så långt gick jag dock inte.
Pratkvarnen var inte inne på det tigande guldspåret och på 9:an ville han diskutera energipolitik. Det ville inte jag, eller maken för den delen. Att vi faktiskt höll i hop spelet riktigt bra är ett smärre underverk, och efter att ha hålat ut på 9:an (utan att hamna i dammen, tackar som frågar) tackade vi hycklande för sällskapet och drog hem till Loppan.
Sen satt vi i trädgården och grillade och drack lite vin, för det var vi värda. Och från denna härliga kväll finns det bara ett foto, återigen på Loppan, och återigen inte ett högklassigt foto. Men hon är gullig och (för det mesta) saligen tyst. På golfbanan, där är hon alltid tyst. Något att ta efter för vissa, känner jag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.