När vi var och hälsade på Kickan läste vi en massa böcker. Det var Babblarna och Pettsson och Pippi och allt möjligt ur världslitteraturen som plöjdes igenom! Allra roligast var det när det var små saker som avbildades; då gick vi automatiskt upp i falsett, både farmor och Kickan och slängde ur oss litterturanalyserande kommentarer i stil med "en liiiten, liiiten fisk". Eller en "liiiten, liiiten potta" - metodiken är väl rätt klar? Detta var i alla fall väldigt roligt tyckte Kickan, och när Kickan tycker att saker är roliga då tycker såklart omgivningen också det.
Och vad är väl då bättre än att få en liiiten, liiiten syster? Ja, alltså, så himla minimal är hon ju inte, 3030 gram och 49,5 cm bär ju ändå en viss respekt med sig, men jämfört med storasyster är hon ju ändå ganska liten. Eller rättare sagt; liiiten.
Kickan tog hand om Knyttet på bästa sätt; hon killade henne på kinderna, klappade om henne och undersökte de små händerna och fötterna. Man såg att hon var mycket nöjd med den syster som hennes föräldrar presterat!
Knyttet, ja hon var å sin sida väldigt nöjd med att ha fått en så snäll storasyster, en som läste böcker för henne. Förmodligen om små, små fiskar eller något annat intressant. Här var minsann en som tog sitt ansvar som storasyster på allvar!
Av förklarliga skäl blev det inga nubbar på midsommarafton, vilket jag personligen inte ser som någon större förlust. Däremot blev det bubbel på midsommardagen. Om man inte ska dricka bubbel när det kommit ett litet Knytte till världen, ja då vet då inte jag när det är läge för bubbel! Det blev inte bara bubbel, det blev plockmat och gott bröd och pasta till Kickan. Vilket hon ratade till förmån för oliver, salami, lufttorkad skinka och allt vad det var. Jag förstår henne, vem vill äta pastafjärilar när bordet är fullt av delikatesser? Efter maten slog Kickan och jag oss till ro med var sin bebis i famnen. En väldigt trevlig kväll!
Dagen därpå fick Knyttet åka på kontroll, och hon kom självklart ut med väl berömd godkänd! Och sen när vi väl kunde slita oss från att hålla Knyttet var det dags för farmor, farfar och Loppan att styra kosan mot Lund igen i hällregnet som plötsligt börja hälla ner på oss. Tänk så konstigt; när vi åkte upp till Halmstad så hade vi tre fina barnbarn - och nu har vi fyra! Varav en liiiten, liiiten - men det kommer hon nog inte att vara så länge till med den aptit hon visat upp.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.