Det har ju varit midsommar, och inte vilken midsommar som helst! Nej, det har varit en sån där midsommar som det alltid är i visorna, med blommor och solsken och flaggor och blå himmel och majstång och klänningar med svaj i kjolen.
Maken och jag, vi firade midsommar i Halmstad. Ja, vi var faktiskt så pepp på midsommarfirande att vi anlände redan en dag i förväg. Måhända för att maken, denne inbitne Halmian, ville se en fotbollsmatch av stor dignitet med detta illustra lag. Att köpa biljett i förväg var inte nödvändigt. Åskådarskaran var säkert mycket entusiastisk men kanske inte så månghövdad.
Själv följde jag inte med på fotboll. Valet mellan att umgås med Kickan och hennes mamma och glo på fotboll var ett så kallat icke-val.
Kickan och jag, vi klättrade i träd och bubblade och åkte rutschkana och red hopplahästar med hjälp av sopkvastar. Inte har man tid att ränna iväg på fotbollsmatcher då?
Fast det blev ändå lite fotboll i trädgården med farfar och farmor. Ända tills den fina rosa bollen råkade träffa på en glad terrier som också ville vara med och spela boll... Men Kickan hade fler bollar och hon förlät raskt Loppan, för de är såna kompisar de två!
Det var mycket spring och full rulle hit och dit! Men så småningom var det ändå dags att gå och lägga sig för att vara pigg dagen därpå..
Solen, den sken minsann lika fint på midsommarafton! Efter lite trädgårdshäng serverades det jordgubbstårta och sen svidade vi om för att gå på midsommardans. Kickan var mycket fin i hatt och klänning och farmors halsband. Hon kastade lystna blickar på farmors rosa örhängen också, men eftersom hon ännu inte har hål i öronen fick örhängena stanna på farmors öron.
Vi dansade kring midsommarstången, "skära, skära havre", "flickan hon gick i ringen" och allt vad det var. Men när det kom till "små grodorna" ja då la farmor in sitt veto. Farmors knän är inte längre kompatibla med groddjur, så är det bara.
Fast det kan ju ha varit så att de där grodorna, de satte fräs på något annat... för på kvällen när vi kommit hem och det hade grävts upp nypotatis och grillats och vi ätit så vi var proppmätta, ja då åkte sonen och sonhustrun iväg ett tag.
Kickan och vi, vi hade full sysselsättning dagen därpå. Det skulle gungas och bakas sandkakor och lekas med Loppan och ätas mat - och mitt när vi bakade sandkakor som värst, ja då kom det ett efterlängtat besked; Knyttet hade anlänt! Undra på att flaggades i alla trädgårdar!
Sen fick vi vänta hela dagen, och inte förrän Kickan somnat gott på kvällen alldeles nybadad kom den nya lilla familjemedlemmen hem med sina föräldrar och man blev bums alldeles mjuk i knäna och började jollra fjolliga ramsor om de små, små händerna och små, små fötterna. Kanske inte så originellt och nyskapande, men ibland kan man helt enkelt inte behärska sig. Knyttet tog det hela med ro, och det är väl lika bra att hon vänjer sig vid att farmor, hon är en sån som rasslar av sig ramsor på löpande band.
När sen Kickan sovit hela natten så fick hon också hälsa på sin lillasyster; - bebisen! sa hon förtjust och klappade om sin syster som säkert kände att med Kickan som storasyster, ja då är hon i de bästa händer!
Det kan hända att farmor tagit ett eller annat foto till på den nya lilla sondottern, men de får bli en liten cliffhänger till en annan dag. Eller vadå, "kan hända" - klart det finns en massa bilder! Har man nu så fina fotomodeller vore det väl omåttan fjånigt att inte ta bilder?
Just nu nöjer jag mig med att säga att välkommen till familjen Knyttet! Du är så efterlängtad! Och det här, det blev ett midsommarfirande att komma ihåg!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.