Sportkrönika

 Det har varit en vecka som gått i idrottens tecken! Maken och jag har farit runt som tättingar, men det är inte det som är prestationen, nej det är den yngre falangen som spänstat runt

I tisdags var det fotboll, till exempel. Det är Pyret som joxar med trasan, och dottern som minsann är en av instruktörerna. - Du har väl aldrig spelat fotboll? sa vi förbluffat när vi fick höra om dotterns nya karriär, men hon är en kvinna som inte darrar på manschetten, utan hon tog sig an värvet. Maken och jag var otroligt imponerade av att hon fick en hel skock med ivriga barn att befinna sig på ungefär samma plats och dessutom vara tysta och lyssna på instruktioner. Ibland i alla fall. Är man fem, ja då har man ibland myror i brallan! 

Det var fullständigt klart vem som var vem för Pyret hade informerat oss om att ledarna hade blå tröjor och alla andra hade röda, så det var ju enkelt för morfar och mig som åskådare.

Det dribblades och hoppades och spelades lite match, med oklar utgång. Sötaste fotbollsspelaren av de alla, ja det var Pyret det!

Makens och min indrottsprestation bestod väl mest i att vi tog oss ner i sittande position i gräset och sen lyckades ta oss upp igen. Inte så illa ändå, när man inte är fem längre.

Igår, ja då var det dags igen! Kalvinknatet gick av stapeln i Stadsparken och det var full folkfest i solskenet. Det vimlade av grönklädda sprinters och man fick hålla utkik så man hann se sina dotterdöttrar när de fräste förbi. Maken och jag placerade oss i närheten av målfållan, eftersom vi listigt räknade ut att där kom inte hela heatet i en enda gigantisk klunga.

Först kom Pyret som spänstade runt banan tillsammans med dottern. - Heja Pyret!!! vrålade maken och jag entusiastiskt och jag tror nog att Loppan instämde i hejaropen där hon satt bakom oss.

Sen var det dags att vråla "heja Grynet!!" för i nästa heat sprang Grynet tillsammans med sin bästis, hand i hand. Det tycker jag är rart, så borde man väl kunna göra även på EM och VM och sånt? Idrott ska ju skapa gemenskap menar jag.

Har då inte jag gjort något sportigt i veckan - ja om man bortser från den där sittstunden i gräset?

Jojomensan! Årets första bad minsann. Och eftersom det var i onsdags så var det dessutom redan i maj. Förvisso på håret, men i alla fall. Jag är mäkta nöjd med mig själv och har i alla möjliga, och även mindre möjliga, sammanhang inflikat att "ja, i onsdags då var jag ju och badade minsann!". Jag medger att detta inte alls är av samma dignitet som att spela fotboll och springa lopp, men en liten poäng på spänstskalan kan man väl ändå få?