Ömsom vin, ömsom vatten

 Ganska mycket vin blev det - och det kunde behövas, för nu har jag åkt med SJ igen, vilket mer kan kallas 'vatten'. Men nu tycker jag att vi börjar med något gulligt, för det kan man behöva när man har med SJ att göra.

Nämligen att Grynet och Pyret börjat i skolan - och se vilka gulliga skolflickor! En förstaklickare och en som börjar förskoleklass. Oj vad det går fort! En alldeles oorginell kommentar, men inte desto mindre väldigt sann.

Själv var jag iväg och träffade mina skolkompisar. Vi var något äldre än Grynet och Pyret när vi träffades första gången, men inte så himla mycket när man tänker efter. 16, det känns som igår. Det var det inte.

Åse har gått och köpt sig ett sommarställe i Sörmland och nu skulle Kristina, Eva, Karin och jag dit och inspektera om hon köpt rätt. Alltså tog vi tåget och det gick initialt väldigt bra! I tid från Lund, och i tid från bytet i Göteborg och då blev vi övermodiga och någon sa väl förmodligen de famösa orden "det går ju bra det här, nu är vi snart framme i Katrineholm". Då blev vi sittandes i Skövde och fick vänta på polisen som skulle avhysas någon som verkligen inte ville gå av. Jaja. Själv har jag ju numera lite svårt att förstå att man prompt vill befinna sig på tåg.

Men fram kom vi och vi insåg snabbt att jo, nog hade Åse köpt rätt, alltid. Så makalöst vackert! Vi gick ut hårt med bubbel och myggmedel på altanen innan vi strosade ner mot bastuflotten vid sjön. Man kan säga att det var inte så mycket vatten, men ganska mycket bubbel över vår kväll.

Fast vatten, det fanns det ju i sjön! Och det var en makalöst vacker kväll och utan att darra på manschetterna traskade vi ut över spången till flotten och inte en endaste en av oss trillade i plurret.

Sen gick vi tillbaka och åt och pratade och drack och pratade och sen pratade vi lite till, innan vi så småningom ramlade i säng. Tänk att vi har pratat i ett halvt århundrade - och ändå inte är färdigpratade!

På morgonen var det lite svalt och daggfuktigt och det var härligt att traska iväg mot bänken och sitta ner och titta ut över sjön innan vi tog itu med dagens sysslor - som bestod i mera mat, mera prat och lite sightseeing i Strängnäs där vi tittade på det som vi kallar mölla, men som man i Strängnäs uppenbarligen envisas med att kalla kvarn. En tur in i domkyrkan tog vi också och där satt det redan fullt med varelser i bänkarna och väntade på att predikan skulle börja. Själva tassade vi mest runt och tittade innan vi åkte tillbaka mot Båven igen, med ett litet stopp för att titta på Sparreholm. Sörmland är knökafullt med slott och då vill man ju bocka av ett sådant på listan. Väldigt lång allé och väldigt fint, men parken var stängd så vi fick nöja oss med att beundra på avstånd.

Kvällen före, styrkta av en eller annan G&T, hade vi hurtigt utropat att "imorgon ska vi bada". Sen var det ju lite svalt, det var det. Men när vi var vid Sparreholm kom ju solen fram så då kände vi oss hurtiga igen och sa att "när vi kommer tillbaka ska vi bada, jajamensan!". Sen satt vi där på altanen och drack kaffe och jag tror att alla inom oss tänkte att "så himla varmt är det ändå inte, kan man backa ur med hedern i behåll, månne?" - ända tills Kristina som uppenbarligen är av hårdare virke bestämt deklararerade att nej minsann, här skulle badas, så det så! Och då kände vi andra att då kunde vi ju inte visa oss av klenare virke så vi traskade iväg - och visst var det kallt att komma i, men livsandarna spratt till, och det var härligt! Man blev varm och bubblig i kroppen, och inte frös man när man kom upp heller. Jomensåatte - nästan vinterbadare är man!

Lite så hade vi det; godat, gott sällskap och väldigt härliga dagar där vid Båven. Det hade hon gjort bra, Åse! Hit hoppas man få komma fler gånger, bada i sjön, vila i hängmattan, prata, skratta, tramsa oss och njuta av livet. Möjligen kanske man inte direkt önskar åka tåg då... även om jag gillar tåg. I teorin i alla fall. I den teori där de går i tid och kommer fram i åtminstone någorlunda tid.

Här står Kristina, Eva och Karin i Katrineholm och väntar på det tåg som enligt SJ:s hemsida avgått i tid från Stockholm. Jag kan ju säga att det tog ett antal extratimmar, 2 ombokningar av tåg och 3 långa samtal till SJ:s kundservice där man glatt meddelades att det var "46 före dig i kön, tack för att du väntar". Ja, vad ska man göra? Vi kom dock hem, något trötta, men väldigt nöjda och lena i själen efter fina dagar vid Båven. 

Förutom goda minnen kom det faktiskt hem en liten, liten souvenir. En fingertuta, no less. Avsedd för sömmerskor, men en inbiten stickerska som sticker sig i pekfingret när hon stickar med tunna strumpstickor, hon inser ju raskt att en sån här liten manick, det borde minsann varenda stickerska ha i sin utrustning. Och nu har jag det!