Maken och jag kände vikingablodet svalla - vi ville, likt våra förfäder, ge oss ut i vida världen. Kanske inte direkt för att fara fram med stridsyxor och sprida död och förintelse omkring oss, mer som en liten sightseeingtur i all vänlighet. - Nu ska vi åka miljövänligt! utropade jag som har en viss svaghet för att åka tåg. Jag inbillar mig lite romantiskt sådär att det ska vara så tjusigt och ombonat som på Orientexpressen. Minus mord då. Alltså bokade vi in oss på natttåget till Hamburg, egen kupé skulle vi ha. Ens tågluffardagar är ju sedan länge över, närmare bestämt var det nästan ett halvt sekel sedan jag luffade Europa runt och då var det väl inte så mycket egen kupé över det hela. Å andra sidan besvärades man ju då inte av onda ryggar och artrosiga knän. Var sak har sin tid. Nu vill jag sova för mig själv, och inte på stenhårda britsar.
I måndags skulle vi ta natttåget. Pga av ihållande regn var taxi bokad till klockan 22 och väskan var packad. Då kom det ett sms på eftermiddagen från SJ som glatt meddelade att vi blivit ombokade. Inte uppgraderade om nu någon lite naivt trodde det, nej till en "mixed, shared couchette". Ville man inte det, så fick man så gärna avboka sig. Eller omboka sig. Men si, det ville vi inte, för hotell och annat var bokat, så jag ringde kundtjänst och påtalade att vi ville ha den kupé vi bokat för över en månad sedan. Mannen beklagade, det var fel på vagnen - men på fråga meddelade han att vi skulle ändå vara ensamma i vår couchette så vi suckade lite och sa "ållrejt då". - Kommer det att bli likadant på hemresan frågade jag misstänksamt, men nej, då skulle vi få åka som bestämt var.
Denne man, han borde tvätta munnen med såpa, för det var en ren och skär lögn; när vi klev ombord på tåget var vår kupé redan ockuperad av ett interrailpar av tämligen ung ålder och vi haffade tågvärden och sa "vad menar du med detta, vavava?!" Tågvärden menade inte så mycket, ty han var tysk, men han lät förstå att oj, så mycket han beklagade, men det fanns inget att göra, men vi kunde ju kliva av om vi inte ville dela kupé. Så vad gör man? Man biter i det sura äpplet och ligger på något som närmast kan liknas vid en spikbräda (minus spikar) och muttrar fula ord om SJ.
I mycket arla morgonstund kom vi så fram till Hamburg i ledbrutet tillstånd. Vi traskade till hotellet och till vår oerhörda förvåning och förtjusning sa damen i receptionen att trots att klockan inte slagit sju på morgonen ännu, så var vårt rum redan klart om vi ville ha det redan nu? Vi föll nästan damen om halsen av pur förtjusning, fast vi behärskade oss och väntade tills vi kunde falla i sängen i stället för några timmars välbehövlig sömn.
Sedan klev vi ut i Hamburg. Vi traskade förbi stationen och man kan förledas att tro att Hamburg, det var ett soligt plejs. Och ja, jo, det var det emellanåt, men däremellan regnade det och blåste, så att makens nyinköpta paraply kastade in handduken och han fick köpa sig ett nytt. Således ståtar han nu med ett där det står "I love Hamburg" på.
Vi traskade vidare, styrkte oss med lite kaffe och bulle för sånt ska också till. Sedan strosade vi vidare och jag tog en bild där jag klämde in både en fin husgavel och en bit av en kyrka. Två flugor i en och samma smäll, typ.
- Varför tar du en bild av det här, undrade maken då, - vad är det för hus?
- Ingen aning, svarade jag, men det ser ut som något man kan fotografera som turist, jag kan säkert googla sedan vad det är för ett hus. Har jag gjort det? Nix. Men en fin trappgavel är det, medge det.
Sen promenerade vi vidare. Maken hälsade på Henrich Heine som stod där vid rådhuset, vatten sprutade mot en dramatisk himmel, och vi gick också ner mot Speicherstadt, det gamla lagerområdet i hamnen som nu är tjusigt värre. Det var ungefär där makens paraply kastade in handduken och han fick dela med mig innan han köpt ett nytt. Vi tog en selfie och när jag fick se resultatet utropade jag raskt att "herregud, detta kommer jag bums att radera". Då tyckte maken jag var tråkig och att det var ett roligt foto, så jag presenterar väl den osminkade bilden av maken och mig i ett regnigt Hamburg.
Lite kultur skulle man väl ändå ha också, man kan ju inte bara kränga i sig kaffe och bullar menar jag. Alltså gick vi på Hamburgs konstmuseum. Där fanns märkeliga saker att begrunda. Dock såg vi inte en enda tavla, och det känns ju faktiskt lite konstigt på ett konstmuseum?
Middag åt vi på en restaurang som utlovade traditionell tysk mat och tysk atmosfär. Jag nöjer mig med en bild på inredningen som var ganska mysig faktisk. Maten behöver inte vara med på bild.
Men nu känner jag att det börjar bli dags för kvällsfika, så jag tror vi tar resten av Hamburg en annan dag.
Jag lämnar med en liten cliffhanger; hur gick det med hemresan då? Fortsättning följer...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.