Tåg - utan SJ

 En av anledningarna till att vi beslöt oss för att åka till Hamburg var för att maken ville titta på tåg. Små, små tåg. Själv kände jag väl inte att ett besök på Miniatur Wunderland var det som skulle få mitt liv att bli komplett, men varför inte? tänkte jag tolerant vidare. Sen insåg jag att det där Wunderland, det är en av de största turistattraktionerna i Hamburg, världen är uppenbarligen full av folk som vill titta på tåg. Detta gjorde att det visade sig svårt att boka biljetter, för varendaste liten timeslot i rimlig tid var redan fullbokad - ja om man nu inte köpte till en visning av något annat (kreativt sätt att dra in mer pengar kan man säga) för då fanns det möjlighet. Alltså köpte vi till en visning av något som vi båda nog fått för oss var en visning bakom kulisserna, men som var något helt annat visade det sig... Och då, då kunde man komma in helt utan timeslots minsann.

Alltså tillbringade maken och jag närmare 6 timmar bland tåg och räls och slott och båtar och Pompeji och drakar och städer och berg. Ja just det, den Flygande Holländaren dök också upp.

Vi inledde lite starkt i centrala Tyskland. Det var campingplatser och vatten och tåg - såklart. Med jämna mellanrum blev det natt - och räknar man så, så tror jag vi tillbringade en dryg vecka där inne.

Det fanns, som sagt, massor av olika miljöer. I Skandinaviska rummet såg vi Egeskovs slott, Stora Bält-bron och för Norge var det fjordar, drakar och stavkyrkor i en salig blandning. Ja, just det, Greta Thunberg dök också upp på ett isflak i närheten av Stora Bältbron, fast hon kom visst inte med på bild.

Nu kan man ju undra vad det var för svenska miljöer som visades upp? Man behöver inte undra längre för jag sitter inne på svaret; det var rätt mycket snö, det var Pippi Långstrumps hus, också var det LKAB:s gruva i Kiruna. Och någonstans där dök också den Flygande Holländaren upp. I Kiruna fanns det minsann små pingviner som väntade på tågperrongen. De finns inte heller på bild, jag undrar vad den som tog fotona egentligen tänkte på?! Men vänta nu... det var ju jag det.

Det fanns, som sagt, massor att titta på, och massor av små roliga detaljer - för att inte tala om massor av knappar att trycka på så att luftballonger svävade iväg, hus brann upp och allt vad det var. Jag kan tänka mig att det är himla roligt att sitta och klura ut allt som ska byggas. Här kommer alltså ett eklektiskt (finare uttryck för 'rörigt') urval av bilder.

Efter att ha styrkt oss med en hamburgare var det så småningom dags för vår extravisning - som visade sig vara en Virtual Reality-tur. En ung man (all personal var ung och tämligen blå- eller lilafärgade i håret) demonstrerade huvudgrejen och handgrunkorna och reglage och allt vad det var. Där någonstans kände jag att näe, så virtuell ville inte jag vara, så jag tänkte backa ur. - Det blir jätteroligt! sa den unge mannen då, jag jag muttrade lite "månn de´, det tvivlar jag på" för mig själv innan jag lät mig fösas in i det virtuella rummet där man skulle hitta nycklar och lås och åka luftballong och andra svagsinta grejer. Bland annat hoppa mellan gondoler i Venedig och nog för att jag insåg att jag stod på ett fast golv, men det trodde inte hjärnan på så jag höll på att stå på näsan. Det var med en lättnadens suck jag fick av mig huvudmojängen till sist och kunde lämna tillbaka attiraljerna. En ung dam (likaså blåhårad) undrade glatt om det varit roligt? Jag log blekt och svarade artigt att det nog inte var något för mig.

Men sen gick vi hem genom en solig kväll och det var en väldigt skön promenad, innan vi avslutade med ett glas vin i baren på hotellet. Alldeles ovirtuellt var det också.

Hamburg innebar väldigt mycket gående, men sista dagen kom vi på att man kunde ju faktiskt åka U-bahn också, och spara lite på fötterna. Briljant, eller hur? Alltså tog vi U-bahn till Planten un Blomen. Jag trodde ju att det hette "Planten und Blumen" men så är icke fallet. Härtill finns bevis.

Solen sken, vattnet porlade, rosorna blommade och man kunde köpa både äpplekaka och glass om man ville. Det ville man. Det hade varit roligt att komma på kvällen också och se när fontänerna spelade och det är musikkonsert och färgspel, men jag får säga att parken var väldigt vacker i dagsljus också.

Det drog ihop sig mot eftermiddag och vi hoppade på U-bahn igen och åkte ner till kajen för en sista programpunkt; en båtresa i hamnen. Solen sken och det var fullt med folk. Vi åkte igenom Speicherstadt igen och såg bland annat det nya konserthuset - och det hade vi ju faktiskt sett redan på Miniatur Wunderland, fast där kunde man även skåda insidan.

Vi såg segelskepp och containerfartyg som var gigantiska, vi såg lustjakter och krigsfartyg (fast de måste kallas "fredsbevarande fartyg" och det låter ju onekligen mer rumsrent) och tjusiga villor vid Elbes strand och allt var muntert och glatt - ända tills det plingade till i mobilen igen. Det var SJ som nu meddelade att jodå, vi hade blivit ombokade även på hemresan till en brits i en delad kupé. Då blev jag lite härsken, det blev jag - men vad gör man? Hem skulle vi ju, och den här gången delade vi kupé med två män med ryggsäckar modell större som skulle till Stockholm. - Vi ska av i Lund, sa jag då, och det innebär att jag tyvärr måste sätta alarmet på klockan 04.00, för vi ska vara framme före halv fem. Och jo, larmet pep och vi smög upp i mörkret och sen visade det sig att tåget var en dryg timme försenat i alla fall.

Det var skönt att komma hem till sin egen säng och jag kan inte påstå att jag hyser varmare känslor för SJ just nu, även om vi enligt uppgift ska få tillbaka kostnaden för biljetten. Jag tror det när jag ser det.

Nästa vecka ska jag ut och resa med tåg igen... jag bävar redan.