Efter att ha tillbringat de senaste veckorna med att fräsa runt och försöka fixa en massa ärenden och bestämma saker känns det rätt skönt att ha landat i Lund för några dagar i det hem där vi har både soffor och sängar och mattor. Rena lyxen! Vädret har verkligen inte varit något att hurra för, mörkt och murrigt - men å andra sidan så kan det vara lite vilsamt det med.
Vi har varit och fixat gran. Lagom stor och lagom grön och grann och väldoftande står den där i stugan precis som i sången. Loppan har inspekterat den och godkänt den, även om hon är lite misslynt över vår nya julgransfot. Det är nämligen lite svårt att komma åt och dricka vatten ur den foten, och uppenbarligen är julgransvatten en delikatess. I den förra foten kunde hon slabba på bäst hon ville, men den foten har gått till sina fäder. Maken och jag, vi gillar den nya modellen. Man stoppar i grannen, vrider på ett litet hjul så att den spänns fast och vips! så har man en stabil och rak gran utan att man behöver knö ihop sig som en ostbåge och skruva lite här, och släppa lite på den skruven. Ibland var det inte bättre förr.Tycker vi, men inte Loppan.
Idag har jag bakat. Baka är bra för själen, man mår så bra när man står där och rör ihop smör och mjöl och socker. Jag gillar gammaldags småkakor, ibland kan jag bli så trött på att allt ska vara så stort och kletigt och gärna med godis i - missförstå mig rätt, godis har absolut sitt berättigande, men att knöla i dumlekolor och sånt i kakor? Nä, ge mig en torr småkaka, eller en bulle, och jag blir så nöjd. Jag bakade brysselkex och franska skurna pepparkakor. I teorin gillar jag att baka pepparkakor, men i praktiken? Not so much. Degen tar aldrig slut, och den blir torrare och besvärligare för varje kavling. Vissa pepparkakor blir tjocka, andra blir tunna och några blir brända. Man har tappat geisten långt innan degen tar slut. Så var det inte när min mamma bakade pepparkakor, de blev jämna och fina och goda allihop. Så pass att hon tejpade burkarna för att vi inte skulle äta upp allihop innan jul.
Men nu blev det alltså skurna pepparkakor och det är en briljant idé. Det går på en bråkdel av tiden, det luktar och smakar pepparkakor. Varför har jag inte tänkt på detta tidigare?! Men bättre sent än aldrig får man väl ändå tycka.
Den observante läsaren noterar att till eftermiddagens adventsfika ser det ut som att det bara serverades en enda saffransbulle - men detta beror enbart på att maken inte hade tid att vänta på att jag skulle föreviga mina bakverk för en andäktigt väntande omvärld. Innan jag hann hejda honom var bullen halvt uppäten, så då fick det väl vara så.
Det blev skidor på tv och jag stickar vidare på knappslån till min Champagne cardigan. En angenäm eftermiddag, precis i min smak.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.