Och helt plötsligt är vi inne i december! Och lika plötsligt är det verkligen full julkänsla utomhus, snön har dalat, graderna likaså. Det är kallt och vitt och det spritter i julmysnerverna. Syrran och jag åkte till Solnäs gård för att göra julkransar. Förra gången var 4 år sedan, före pandemin bröt ut. Nu känns det lite avlägset och konstigt, de där märkliga åren när man inte kunde träffa folk och bara umgicks utomhus. Gärna iförd munskydd. Så skönt att slippa det!
Men i alla fall, vi halkade dit i snömodden, syrran och jag. Fulla av christmas spirit och skaparlust.
"I år ska jag göra en lite minimalistisk krans, måttfull och elegant" tänkte jag för mig själv. Men det var innan man stod där med bordet fullproppat av kottar och torkad klätterhortensia och paradisäpplen och hagtornsbär.... Så svårt att välja, ju!
Herregud, det var ju en förlorad kamp från början. "Måttfull och elegant". Jojo. Så inte jag. Och hade jag tyckt att det vore särskilt roligt? Tveksamt. - Men någon rosett ska jag i alla fall inte ha, sa jag till syrran och tänkte att där gick väl ändå gränsen. Murgröna och alkottar och andra kottar och mossa och granris och klätterhortensia och äpplen och tjosanhejsan - jodå. Varför begränsa sig?
Så nu hänger den där på dörren. Kransen med extra allt. Inklusive rosett, jajamensan! Och jag känner att det var ett väldigt rätt beslut, juletid är inte en tid för att vara återhållsam, inte när det gäller kransar och kottar och mossa och det ena med det andra.
Och vintervädret fortsätter att leverera! Förmodligen blir julen lika grå och blöt och lerig som den brukar vara här i Skåne, men just nu är Kung Bore på sitt bästa humör och det är snö och sol och kallt och pudrig snö. Enda abret är vägsaltet som är ren tortyr för små hundtassar, så vi torkar och smörjer och värmer med fönen, men ut i naturen vill vi ändå.
Som idag till exempel när syrran, voffsen och jag åkte ut till golfbanan. Det var barn och pulkor och skidåkare en masse, också vi. Loppan skällde lite på skidåkarna, baraföratt liksom. Glida omkring där och se balla ut, såg man att hon tänkte. Lite köldkramp fick hon i tassarna som matte fick värma, men mest var det härligt att var ute med kusinerna i solen och snön.
Sen åkte vi hem till syrran och drack kaffe och åt tuggben. För tydlighetens skull; de som drack kaffe slapp tuggbenen. Och vice versa.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.