Minimalistiskt

Alltså, det där med sparsmakat och minimalistiskt är ju inte direkt min grej. Eller makens, för den delen. Ha en tom bokhylla där det bara ligger någon enstaka bok lite nonchalant utslängd? Skulle inte tro det.

Så vad har hänt nu? Har vi drabbats av någon designknäpp med ambitioner att porträtteras i något glassigt magasin? Nja, inte direkt. Även om man inser att det vore ju oerhört lättstädat om man bara ska dammsuga lite runt Loppan och hennes råtta. Vi har alltså fått tillgång till lägenheten i Halmstad och än så länge är det vi, någon enstaka liten stol och ett matbord med stolar till. Detta enbart för att vi köpte loss det av säljaren, vilket var ett klokt drag av oss. Så småningom kommer det, till makens oskrymtade belåtenhet, 20 bokhyllemeter och soffa andra nödvändigheter. Sängar kommer man ju osökt att tänka på, att sova på en luftmadrass är inte något man direkt längtar efter.

Vi har farit runt och handlat nödvändigheter; en muffinsplåt till exempel. Potatisskalare. Dörrmatta. Chokladkex. Nödvändiga prylar allihop. Ja vi har också bestämt färg till väggarna och bokat en rörmokare som ska byta ut en spräckt vask och en trasig blandare. Medan maken och jag for runt som skållade råttor var Loppan hos svärdottern och Kickan och Knyttet vilket hon säkert uppskattade. Mycket roligare än att vänta i en tom lägenhet ju.

Vi har också haft våra första gäster. Utan att darra på manschetten beställde jag pizza med hemleverans, här sparar vi inte på krutet när vi har middagsgäster. Pizzorna var kanske inte av allra godaste slag, men vi hade en väldigt trevlig kväll ändå och Kickan ritade fullt av fina grejer i farmors block, hon hade storsint överseende med att den enda penna som fanns att tillgå var en bläckpenna. Inte minsta lilla krita hade farmor lyckats fixa fram.

Man kan ju också notera att den elektriska installationen av taklampan är något udda. Är tanken att man ska hänga julgranskulor i lampsladden? Nix, men maken ville inte korta sladden förrän han kollat att lampan fungerade. Det gjorde den, och sen var vi så hungriga att sladden fick hänga där och dingla så länge. Nu är den dock av lite mer konventionell längd, så jag får väl hitta något annat att hänga julgranspynt i.

När den yngsta gästen knoppat in åkte så småningom den yngre Halmstadsfamiljen hem igen och då gick Loppan, maken och jag en kvällspromenad i ett vintrigt Halmstad som visade sig från sin vackraste sida. Jag tror att den här rundan nog kommer att bli en av våra standardrundor framöver.

För tillfället är vi hemma i Lund igen så morgonrundan gås i Botan i stället för längs med Nissan. Snart nog åker vi upp igen. Det är ju fler saker som ska fixas och donas med. Durkslag måste man till exempel ha! Förhoppningsvis får vi våra sängar i början av året och då åker luftmadrasserna ner i förrådet. Det tackar våra ryggar för.