Nu har vi tillbringat några dagar i Halmstad igen i vår spartanska lägenhet. Den är fortfarande inte direkt övermöblerad, men nu har den i alla fall invigts med sånt som är absolut nödvändigt. Baka muffins till exempel. Genast spred sig hemtrevnaden och man kände att nu, nu är vi på banan!
Sedan traskade vi ut på kvällspromenad för att arbeta upp en aptit inför middagen. Muffinsen låg orörda, några principer får man väl ändå ha. Sägs det.
Halmstad är fint julpyntat och vi traskade runt och tittade på alla julbelysningar, på Klaras fåtölj och på Norre Port. Visst är det något oerhört sympatiskt med en stad som har en läsefåtölj som någon slags litterär staty på gågatan? Här värnar man om litteraturen och traditionerna, det känns tydligt.
Sen gick vi hem och åt pasta och köttfärssås. Kanske inte så mycket fine dining över det, men gott och traditionsenligt det med. På den tiden när vi hade en stuga mitt ute i skogen var det alltid pasta och köttfärsröra jag lagade på fredagskvällen när vi kommit dit, när det var kallt och det brann för fullt i kaminen och vi tittade på Fångarna på Fortet på den medhavda lilla tjock-tv:n. Det var ett tag sedan - och för tillfället har vi ingen tv, vare sig tjock eller smal, men pasta blev det. Och sen blev det muffins!
Dagen därpå, ja då var det dags för ytterligare promenad, längs med Nissan den här gången. Först gick vi längs östra sidan av Nissan, förbi Laxön med dess dansbana och ända bort till Slottsmöllan. Där gick vi över Nissan och sen gick vi hela vägen tillbaka på den västra sidan. Då fick vi njuta av att titta på Örjans vall och maken fick något drömmande i blicken. Jag tror nog att jag vågar förutspå att vi kommer att hamna där på en eller annan Halmia-match.
Men sen fick vi skynda oss hem, för då fick vi finbesök! Kickan och Knyttet dök upp, och somliga fick smaka muffins och andra gnagde på en brödpensel, men var lika glad för det.
Sen var det fullt schema. Det skulle målas och ritas och kläs en liten gran, och sen fick jag fin hjälp av Kickan att förbereda kvällsmaten tills pappa dök upp. Det är härligt med hjälpsamma gäster! Vi åt och pratade och ritade tomtar och granar och allt vad det var och så småningom blev det nästan som ett litet pyjamasparty. I alla fall för somliga gäster. Efter en liten fotbollsmatch med en av Loppans bollar, där Kickan visade stor talang och Knyttet mest agerade målvakt åkte gästerna hem till sig.
Men kvar stod granen och utstrålade julekänsla och julemys och man får medge att pyntigare gran har sällan skådats.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.