Nästan ornitolog!

Jamen herredumilde, vem hade kunnat tro att jag hade sådana oanade kunskaper om fjäderfävärlden? Man tappar nästan hakan av förvåning, den enda fågel jag hittills har kunnat uttala mig om med någon form av säkerhet är svan. Men nu visar det sig att jag kan mer än jag trodde! Idag var jag ute vid Krankesjön igen - en annan hundvän, andra hundar och vi gick en något annan sträckning, men liksom i tisdags rände det runt folk med seriösa kikare. Till slut kunde jag ju inte hålla mig, utan jag antastade en grönklädd figur med megakikare och så att "ööhhh... varför är det så många ornitologer här, har det skådats någon sällsynt pippi månne?". Mannen fick något saligt i blicken och underättade oss om att jajamensan, man hade skådat en gulkindad kricka!! (Fast möjligen hade han ännu fler utropstecken efter artbestämningen). Och vad var det jag skrev, då häromdagen? "Vittandad kråka" skrev jag om jag inte minns fel. Alltså, det är ju så nära man kan komma! Vit/gul - close enough skulle jag vilja säga. Och tänderna, ja de sitter ju innanför kinderna. Och kråka, det låter ju nästan precis som kricka, så jag vill nog hävda att jag hade i stort sett helt rätt! Jag informerade mannen om att jag sett en mängd av hans art i tisdags som stod och bligade in i dimman - "och då ser man ju inget". Nä, just det, svarade mannen belåtet medan han njöt av dagens klara solsken, - det gjorde de inte heller. Men nu kan du gå hem och googla på gulkindad kricka. Vilket jag såklart gjort, och då visar det sig att denna pippi (ganska tjusig fågel) uppträder mycket sällsynt i Europa. Den häckar i östra Sibirien och under vintern flyttar den till Kina, Japan och Korea - och då kan jag förstå att den tycker att Sverige är kanske ett lite mildare och vänligare alternativ? Fast måhända funderar den också varför man inte får någon lugn och ro här, utan att det smyger massor av paparazzis i snåren?

In i dimman

Idag har det varit en sån där dag där det aldrig blir riktigt ljust. Lite som att bo nere i en brunn, föreställer jag mig även om jag personligen aldrig gjort det. Det räcker ju med en lägenhet i Lund och en i Halmstad, nu ska vi inte börja blanda in brunnar här också. Mörkt och dimmigt var det - men vovven ska ju ut i alla fall, och jag med, så vi körde ut till Krankesjön för att umgås med labbeflickorna. Det var faktiskt dimmigare än jag trott när man kom ut på landet, så man fick ta det lite lugnt, men för en gångs skull var jag ute i väldigt god tid så det fanns tid till det. Det tyckte väl i och för sig inte den lastbil som körde ända upp i bagageluckan på mig, men jag vägrar att låta mig hetsas när det är så här. Det finns fördelar med att vara tant - men låter sig inte hunsas med hur som helst, ånej! Till slut blev Loppan och jag i alla fall av med lastbilen och så småningom kom vi fram till Krankesjön där det förutom vi och Susanne och labbeflickorna fanns en myckenhet ornitologer?! Parkeringen var alldeles full och det rände runt grönklädda människor med seriösa kikare. Vid Krankesjön finns det ju förvisso fågelskådartorn, så jag föreställer mig att någon pippiintresserad människa skådat något sällsynt och rart, en vittandad kråka till exempel?, och sen har det gått sms-larm till alla som vill skåda detta sällsynta fjäderfä. Synd bara då att det var så inihoppsan dimmigt, det borde vara svårskådat då.

Men jag är inte den som är den, vill folk åka ut och kånka på kikare så gärna för mig. Själva ägnade vi oss åt att traska bort till det där lagom placerade fikabordet där vi brukar dricka kaffe. Till vår stora förvåning visade det sig att Krankesjön numera är mycket större. I normala fall brukar man skymta sjön en bra bit bort medan man sitter där och sörplar kaffe, men nu skvalpade vågorna alldeles på andra sidan stängslet och där guppade det också omkring lite sjöfågel. Och jag kan ju säga det att ville man sitta uppe i ett torn och spana efter vildsvin, ja då gjorde man klokast i att ha sjöstövlarna på sig.

När kaffet var uppdrucket traskade vi tillbaka till bilarna medan vi mötte flera glada människor med rosor på kinden och fågel i blick. Sen körde vi hem igen och badade Loppan, vilket var behövligt men synnerligen onödigt. I alla fall om man frågade henne.

Det ska böjas i tid...

Maken har många intressen. En del som varierar över tid, men andra som finns där som en stadig grund genom hela livet. Och då kommer man ju osökt att tänka på hans intresse för sport, nuförtiden kanske mest att beskåda. Faktum är att detta har spillt över även på undertecknad som då och då utropar "är'e ingen skidåkning på tv så man kan sitta där och sticka idag? Va?". Eller friidrott för den delen. Fotboll lämnar mig rätt kall även om jag stickar även till sådan i brist på annat. Detta är ju ett exempel på att man kan lära även gamla fruar att sitta upparbeta ett idrottsintresse, men maken tänker listigt att det är väl lika bra att liksom börja från början Alltså har han introducerat såväl skidor som Formel 1 för barnbarnen när dessa varit på besök. Dessa har klarsynt informerat honom om att "de åker skidor, morfar. I skogen!"

I helgen var det Knyttets tur. Hon och Kickan hade packat en väska med nödvändiga grejer (killer heels och bolibompapussel, bara för att ta ett par exempel alltså) när de kom för att hänga med farmor och farfar medan mamma och pappa uträttade lite ärenden. Det var dags för lite skidskytte och eftersom Knyttet kastade en intresserad blick slog hon och farfar sig ner i fåtöljen för att beskåda spektaklet.

Detta var livet! tänkte Knyttet och skrattade förtjust när hon såg skidskyttarna fara fram och skjuta vilt mot tavlorna. Det riktigt kluckade i henne av förtjusning.

Fast sen gick det ju som det gick med det svenska skyttet; bom-på-bom-på-bom osv - och då är det kanske inte så konstigt att man knoppar in. Det är väl inte alltid så roligt att se Johannes Thingnes Bö fara fram som ett jehu och vinna allt medan svenskarna skjuter bort sig, så då kan man ju faktiskt bli lite trött.

Kickan och jag ägnade oss åt andra saker. Vi ritade och sen tyckte Kickan att det vore väl en himla bra och rolig grej att handmata Loppan? Detta var en utmärkt lek, tyckte Loppan som hade blivit bortmotad från att tugga på både pussel som rosa prinsessdojor. Men nu, nu fick hon stå i fokus och fick tugga på bäst hon ville! Kickan och Loppan tyckte båda att detta var en utomordentlig lek, innan farmor tyckte att nu fick det nog vara färdigätet om inte Loppan skulle anta en skepnad som miss Piggy.

Lite frisk luft får man också ha. Somliga körde buss och andra sov i vagnen och drömde förmodligen om skidskytte.

Första gången

När man börjar bo på ett nytt ställe så är det ju en hel del som sker för första gången. Som nu, till exempel; första blogginlägget som skrivs från Halmstad. Tittar jag upp ser jag baksidan av makens fåtölj där han sitter och melankoliskt tittar på Manchester United som verkar få däng av Fulham. Då bloggar jag hellre. Tittar jag ut har skymningen börjat sänka sig. Använder jag näsan känner jag doften av muffinsen som står i ugnen. Det är inte första gången jag bakar muffins här, ånej. Däremot har jag bakat bröd för första gången. Dock blev jag lite distraherad när jag mätte upp ingredienser, så jag glömde saltet i degen, så här kunde man inte svänga sig med kökslatinet; cum grano salis i quantum satis. Nix, lite salt vill jag ha för att ha uppnått min quantum satis, men nu är i alla fall premiärbaket gjort, men så nöjd var jag inte att brödet fick vara med på bild.

Det får däremot tulpanerna, som är första buketten här. Inte den pampigaste av buketter, det medges - men blommor piggar alltid upp! (...och nu gjorde precis McGuire mål för Manchester United, så det var ju bra).

Sen har Loppan, maken och jag också varit ute och ränt runt i naturen, närmare bestämt i Lynga. Det visade sig vara första gången för oss alla tre, trots att maken är infödd Halmstadbo. När det begav sig var han uppenbarligen inte så intresserad av att promenera runt i naturreservat, men sånt kan ju ändra sig. Alltså for vi iväg. I Lynga, där kan man bestiga en hög sanddyn och ett sådant tillfälle vill man ju inte gå miste om. Alltså pustade vi oss uppför alla 36 meterna och väl uppe belönades vi med havsutsikt! I fjärran, men i alla fall.

Sen traskade vi ner igen och gav oss ut på det gula spåret, ja ända tills vi stötte på patrull i form av rejäla mängder med vatten, en smärre sjö över hela stigen. Men maken, min egen stigfinnare, sätter man inte på pottkanten så lätt, utan han gav sig ut i spenaten med mig och Loppan flåsandes efter och efter ett tag hittade Stigfinnarmaken en ridstig som vi följde ända tills vi kom på det oranga spåret och så småningom kom vi ut och fick lite mer rejäl havsutsikt. Då stannade vi och beundrade den. Är man nu ute för att få lite naturupplevelser så vill man ju göra det ordentligt. När vi väl kom ner för den sanddynen, ja då hamnade vi i beråd igen, man skulle kunna tro att vi befann oss i Amazonas djungler eller något.

Det var bara att följa maken igen och vi kom faktiskt ut på torrare land till slut och då kunde vi avnjuta allt annat som Lynga hade att erbjuda, förutom träskmarker då; små glada tomtar till exempel. Och obeslutsamma träd. "Att växa uppåt eller neråt, åt höger eller vänster, det är frågan?". Typ. Sen hände inte så mycket mer innan vi kom tillbaka till parkeringsplatsen och läste på informationstavlan där det stod att man absolut inte fick promenera på ridstigarna för de var enbart till för ryttare. Hoppsan. Fast vi mötte ju inga hästar för de vill nog inte bli blöta om hovarna. Och nu blev det förlust för Manchester United i alla fall. Nu får jag gå och muntra upp maken med lite pasta med kantareller och bacon tror jag.

Hjälpas åt

Det är mycket som ska göras, fixas och donas. Och då är det ju så himla bra när man kan få hjälp! För det där gamla ordspråket om ju fler kockar, desto sämre soppa, ja det kan ju möjligen gälla för soppa men i många lägen är det skönt med extra stöd och hjälp. Som med lite bygge, till exempel. Vi fick ju hiva ut det gamla kylskåpet i lägenheten i Halmstad. Kylskåp som brummar som en avdankad racerbil samtidigt som det inte kyler, det är inte direkt top notch. Man tycker ju att själva vitsen med kylskåp är att det kyler. Det är möjligt att jag tänker lite gammaldags här, men så tänker jag i alla fall. Vi provade att dra ut och rengöra baksidan enligt tips från coachen, men det hjälpte inte och med tanke på att en reparation skulle gå på minst halva kostnaden för ett nytt, ja då var valet lätt. Samtidigt så passade vi på att byta till en kombinerad kyl och frys, för vi tyckte att så mycket kylkapacitet för två personer, det behövdes inte. Lite lagom frys för kanelbullarna och lite lagom kyl för yoghurten, mer behövs inte. Däremot behövs ju lagringsplats för vin.

Men vad gör man då med det tomma utrymmet? Först tänker man. Lägger pannan i djupa veck. Sedan köper man platta paket på ikea och med hjälp från a) Loppan, och b) sonen samtidigt som man blir kompetent övervakad av c) byggledare Knyttet, ja då skruvar man ihop en vinhylla och fixar dit lite tapeter och bänkskiva och sånt.

Voila! Uppdaterad kökshörna. Maken och jag är mycket nöjda. Och tacksamma för all kompetent hjälp.

En annan dag tänker man att det kunde ju behövas lite foton på Kickan och Knyttet i pappersformat. När det gäller Grynet och Pyret så tas det fina bilder på skolan som mormor och morfar sedan får, men på Kickans förskola sker inte sånt - och Knyttet är ju än så länge inget förskolebarn. Alltså plockar farmor fram systemkameran, varpå Knyttet som annars är det barn som skrattar mycket blir synnerligen allvarlig. Vad har tagit åt farmor? Ha en svart låda framför fejset, kan det verkligen vara normalt? Då rycker svärdottern ut, och med gemensamma krafter blir det några fina bilder på Knyttet.

Styrkta av denna framgång ska vi sedan ta en syskonbild på Kickan och Knyttet, tänker vi. Men att fånga två kvicksilver på samma bild visar sig vara svårt - men inte omöjligt. Med lite hjälp är det mesta möjligt!

Nya färdigheter

Häromdagen hängde maken och jag med Knyttet ett tag. Knyttet är numera ett mobilt knytte som man inte tar där man sätter henne, nej för då har hon redan krupit iväg på nya äventyr. Alltså gick det rasande snabbt när hon fick syn på tornet med färgglada burkar. Med målmedveten blick kröp hon dit och innan farmor riktigt hunnit med med mobilen var tornet ett så kallat icke-torn. Kvar bland tornspillrorna satt ett mycket belåtet Knytte.

Tänk vad det går fort! I somras vältes det minsann inga torn. Och sen fortsätter det i samma rasande fart med att lära sig nya färdigheter. Som i helgen till exempel. Grynet och Pyret kom och sov över. Mormor hade förhört sig om det möjligen var så att det skulle stå köttbullar på menyn? Och jo, det skulle det. Så vi laddade med köttbullar och lingonsylt inför mellomyset. Så ja, nu har vi skådat detta spektakel och jag får nog säga att allt var inte bättre förr - men melodifestivalen var det absolut. Vi åt popcorn och salta pinnar och diskuterade bidragens kvaliteter (som jag tyckte var tämligen minimala) och sen såg vi till allas vår förvåning att Fel Låt Vann denna deltävling! Detta var vi rörande eniga om - hur kunde ett gäng utklädda grabbar med någon slags machosyndrom gå åstad och få många poäng? Maken muttrade om Siv Malmqvist och Alice Babs. Själv tycker jag att man behöver kanske inte gå fullt så långt tillbaka, men en sak är säker; det blir inget mer mellotittande i den här familjen. Ja om inte flickorna är här då.

Sen var det dags att gå och lägga sig och efter diverse diskussioner om lampor som skulle vara tända/släckta och vem som tittade på vem och om någon petade på någon annan så somnade alla. På morgonen tittades det på Historien om Sverige och sen gick vi på hundpromenad och Pyret fick för första gången hålla i kopplet alldeles själv när vi var i Botan. Jo, för Loppan är en stark hund när hon får syn på något intressant, men Pyret är ett starkt Pyre!

Sen gick vi hem igen och började träna på att sticka! Räta-och...räta, jo för man ska inte blanda in aviga så här i början. Båda flickorna koncentrerade sig hårt, och det mormor inser belåtet att i sinom tid kommer hon att få sällskap i stickandet! Tänk vad det går for ändå; ena dagen välter man torn och vips! innan man vet ordet av så kämpar man med räta maskor.

En aktiv vecka

Här sitter man och är lite lätt trött - men belåten! Det har varit en fullsmäckad vecka så långt - med bara bra grejer! Och då gör det ju inget om man känner att efter den där pytten som står på spisen och ett avsnitt av Antikrundan så kommer man att sova sött. Eller förmodligen snarka i högan sky.

Veckan inleddes ju med 6-årskalas! Det var födelsedagståg och jättegod födelsedagstårta och lite musiksoiré dessutom. Man kan spela på mer än ett sätt, här gäller det att tänka utanför boxen. Och möjligen akta sig så att man inte ådrar sig en blåtira i rena musikextasen.

Medan Pyret och Kickan musicerade spelade vi andra lite spel, och vår egen bokmal försjönk i födelsedagsbarnets presentbok. Sedan tog hon och mormor en selfie. Vilket vi möjligen skulle undvikit? Efter en väldigt god fiskgryta var det dags att dra sig hemåt. Grynet tyckte i och för sig att det var lite trist att morfar gav sig iväg, för "när morfar är här, är det i alla fall någon som begriper sig på historia". Jojo, vi har en ny historienörd i familjen!

Sen har vi varit i Halmstad och det går framåt! Sonen och maken har satt upp gardinstänger medan Knyttet tog igen sig lite. Undertecknad har inte varit sysslolös, alls inte! Jag har sytt gardiner och målat en gammal billybokhylla och varit rent allmänt ett under av handlingskraft.

Det är inte bara slit och släp, ånej! Jag har legat på soffan och läst bok också. Vi har också traskat längs havet, vilket Loppan uppskattade mycket. I Ringenäs, till exempel. Och man undrar vad det är för en liten avlägsen prick på översta bilden, så kan man se det på nästa bild; en mycket glad Loppa i full frihet! Nu är vi dock hemma i Lund igen och snart är det dags för lite pytt som sagt. En bra vecka, annat kan man inte påstå. Inte är den slut än, ånej. På lördag kommer Grynet och Pyret och då blir det Mellomys (även om mormor innerligt avskyr termen ¨mello¨ så älskar hon sina barnbarn och inser att nuförtiden heter det så. Och då kan man rysa lite för sig själv inombords, men njuta av umgänget med flickorna.