Nya färdigheter

Häromdagen hängde maken och jag med Knyttet ett tag. Knyttet är numera ett mobilt knytte som man inte tar där man sätter henne, nej för då har hon redan krupit iväg på nya äventyr. Alltså gick det rasande snabbt när hon fick syn på tornet med färgglada burkar. Med målmedveten blick kröp hon dit och innan farmor riktigt hunnit med med mobilen var tornet ett så kallat icke-torn. Kvar bland tornspillrorna satt ett mycket belåtet Knytte.

Tänk vad det går fort! I somras vältes det minsann inga torn. Och sen fortsätter det i samma rasande fart med att lära sig nya färdigheter. Som i helgen till exempel. Grynet och Pyret kom och sov över. Mormor hade förhört sig om det möjligen var så att det skulle stå köttbullar på menyn? Och jo, det skulle det. Så vi laddade med köttbullar och lingonsylt inför mellomyset. Så ja, nu har vi skådat detta spektakel och jag får nog säga att allt var inte bättre förr - men melodifestivalen var det absolut. Vi åt popcorn och salta pinnar och diskuterade bidragens kvaliteter (som jag tyckte var tämligen minimala) och sen såg vi till allas vår förvåning att Fel Låt Vann denna deltävling! Detta var vi rörande eniga om - hur kunde ett gäng utklädda grabbar med någon slags machosyndrom gå åstad och få många poäng? Maken muttrade om Siv Malmqvist och Alice Babs. Själv tycker jag att man behöver kanske inte gå fullt så långt tillbaka, men en sak är säker; det blir inget mer mellotittande i den här familjen. Ja om inte flickorna är här då.

Sen var det dags att gå och lägga sig och efter diverse diskussioner om lampor som skulle vara tända/släckta och vem som tittade på vem och om någon petade på någon annan så somnade alla. På morgonen tittades det på Historien om Sverige och sen gick vi på hundpromenad och Pyret fick för första gången hålla i kopplet alldeles själv när vi var i Botan. Jo, för Loppan är en stark hund när hon får syn på något intressant, men Pyret är ett starkt Pyre!

Sen gick vi hem igen och började träna på att sticka! Räta-och...räta, jo för man ska inte blanda in aviga så här i början. Båda flickorna koncentrerade sig hårt, och det mormor inser belåtet att i sinom tid kommer hon att få sällskap i stickandet! Tänk vad det går for ändå; ena dagen välter man torn och vips! innan man vet ordet av så kämpar man med räta maskor.