Jag kan ha framkallat det

 Höstregnet, alltså. Som nu har börjat strila ner över oss. Efter ett onaturligt antal septemberdagar med sommarvärme så känns det onekligen lite mer höstigt nu. Och regnet, det kommer sig förmodligen av att jag bokat fönsterputsare i eftermiddag. Men å andra sidan, med tanke på hur torrt och varmt det varit här, så kanske det är så att jag borde tackas? Folk borde skicka små tackkort och blommor till mig? Fast jag kommer att bli nöjd och glad med att få rena (om än regniga) fönster att titta ut genom, utan den grå hinna som för tillfället misspryder dem.

Vad har hänt sedan jag satt här och hamrade på tangenterna senast? Dottern och jag var på Hypoteket och drack Afternoon Tea, Downton Abbey-style. Det är något nästan dekadent tjusigt med att bli serverad champagne, små soppor att dricka (inte i samma glas dock), tjusiga snittar och scones, allt av en trevlig servitris som bröt på franska (?) och som var iklädd vita handskar. Ska de' va', så ska det. Det var också tack vare servitrisen som det faktiskt blev ett foto, dock inte förrän på slutet när allt var uppätet. Man får helt enkelt tänka sig elegansen.

Lite golf har det också blivit i värmen. Maken slog mig och det tyckte jag han gjorde rätt i, eftersom jag besegrade honom förra gången. Någon rättvisa får det ju ändå vara! Och envisas man med att slå i dammen på nionde, ja då förtjänar man faktiskt inte att vinna. Det borde man ju ha lärt sig vid det här laget.

Vid det här laget brukar vi ha börjat fundera på att ta in dynorna och packa ihop utemöblerna. Det kan dock visa sig att det kan ha en viss poäng, det här med att prokrastinera. Så när det i helgen slog till med en härligt varm eftermiddag och kväll, ja då passade vi på att grilla lite och njuta av sommarkvällen. I all synnerhet njöt vi när Göteborgs Nation hade avslutat sin novischspelning klockan 18 så att man kunde prata med varandra i normal samtalston.

Jag har stickat färdigt min röda tröja, så nu kunde jag kasta mig över Shetlandsgarnerna igen. Hur det än är, det känns lite som att komma hem när man får aviga-å-räta med lagom rivig shetlandsull. Man sjunker ner i stickfåtöljen med en belåten suck och vet med sig att det kommer inte att löpa iväg maskor i en rasande fart om man råkar tappa en liten maska, de klamrar sig så fint fast vid varandra på det mest hjälpsamma sätt. En liten projektväska ska det bli så småningom, och mönstret har Carina Olsson gjort, men färgerna har jag bytt ut. Artistisk frihet måste man ha.

Hundpromenader har det blivit också, även om Loppan för närvarande går på antiinflammatoriskt och smärtstillande. Lilla Loppan har ont i sin hals. Så går det när man kastar sig iväg efter en kanin och matte inte är med på noterna. Då kan det bli tvärstopp i kopplet och ont i halsen som sagt. Loppan estimerade inte direkt veterinärbesöket, och vägrade att slappna av så att veterinären kunde känna på magen (eftersom det tydligen kan ge liknande symptom). - Hon har magmuskler som Arnold Schwarzenegger, sa veterinären imponerat, och jag mumlade något om att kunde man ju önska att man hade själv. Hur som helst så blev det en promenad med syrran och jag vet inte vilka domptörtakter syrran sitter inne med men hon lyckades få alla vovvarna att posera fint, utan att någon var på rymmen, en annan tittade åt fel håll och den tredje såg ut som en get.

Även om det inte regnat så har det ju ändå börjat kännas höstigt. Då får man ju ta det traditionella brunt-löv-fotot på morgonpromenaden i Botan. På kvällen, å andra sidan, då promenerar man med make och vovve bort till Krafts torg och fotograferar absiden i kvällsken, de nya runstenarna vid Historiska museet och en något konstig vy över den nya modellen över Lundagård på 1500-talet som precis avtäckts. Hösten är en ljuvlig tid.