Färgglada får, som kanske inte producerar så mycket ull. Snarare var det så att det gick åt lite ull för att brodera dem. Men medge, visst blir man glad av att se dem? Så småningom ska de bli en kudde, är det tänkt. Nu är det så att jag påbörjade det här skånska yllebroderiet för ganska länge sedan, jag tror det var för en fyra-fem år sedan. Jag sydde kedjestygn, klyvstygn och franska knutar och allt vad det var i en farlig fart, men sen fastnade jag på hur man syr braid stitch och så blev broderiet liggande i en påse. Lätt hänt det där. Visst fanns det med en beskrivning på hur man syr de här stygnen, men skrivna instruktioner är inte alltid min styrka. Man kan nog snarare kalla det min anti-styrka. Ska man vara ärlig så är det nog också så - tycker jag i alla fall - att hemslöjdens beskrivning inte var att yppersta pedagogiska klass. Är man en modern människa så kommer man ju så småningom att tänka på att "det finns kanske en instruktionsfilm på Youtube på braid stitch...". Heureka! Fåren är klara, men med tanke på hur lätt det är att komma på avvägar så kan man inte säkert veta när kudden blir klar, med tofsar i hörnen och allt.
Ska man vara helt ärlig så är det här ju inte riktiga får, och dessutom sitter de ju på ett skånskt yllebroderi så de är inte heller halländska. Jag kan dock försäkra att det finns får i Halland också. Igår gjorde maken och jag en liten halländsk utflykt, bland annat till Engelsons i Falkenberg där man kan köpa vettiga friluftskläder och där köpte jag mig en regnkappa eftersom regnet liksom hade hällt ner på mig de senaste dagarna. Idag, å andra sidan, har solen skinit igen, vilket alltså är min förtjänst. Lite enligt samma princip som att om man putsar fönsterna så börjar det bums att regna, fast tvärtom.
När vi nu ändå var i trakterna så ville jag passa på att köpa lite mer garn eftersom jag sett att det finns en garnbutik på landet utanför Falkenberg - och inte vilken butik som helst utan hon som driver den arrangerar också resor till bl.a. Shetland och det var via hennes resebyrå jag åkte dit, då för fem år sedan. Cirkeln är alltså sluten kan man säga. Alltså fick det följa med lite fint Jamieson & Smith-garn hem, så när min röda tröja närmar sig sitt slut så har jag ett nytt projekt i faggorna. Vilket kan vara menligt för den där kudden...jaja, vi får se. Och först ska jag ju ändå sticka ärm nr 2 klar.
I alla händelser det är fint med får. Och ull. Även om ull kanske inte är det allra mest praktiska i hällregn, men även blöta yllevantar håller en varm om händerna och det kan man minsann inte säga om syntetgarner. Leve fåren alltså!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.