Det är den tiden på året

Den tiden, när jag känner att jag upprepar mig. Det gör jag väl i och för sig ofta; hur ofta skriver jag om aktieindexobligationer? Ollonborrarnas kärleksliv? Bästa sättet att krusa örongottsband? Nej det är liksom hund och mat och vin och maken och trädgård för hela slanten.

Och nu är det rosor. Rosor, alltså. Hur kan något som växer i lerjord bli så underbart fantastiskt vackert? Hur kan något som växer på så stickiga grenar bli så ljuvt och väldoftande?

Jag kan inte behärska mig. Jag rusar ut och plockar in, överallt, hela tiden. Varje år så far jag ut med kameran och fotograferar dem alla.

- Skärp dig! tänker jag. Alla vill inte se bilder på Coniston. Schneewalzer. The Pilgrim. Det finns folk som inte faller i trance över Crown Princess Margareta, hur märkligt det än kan låta.

- Det kan också vara så att man liksom struntar i att Rosa Helenae snart slår ut och att hela det gamla äppleträdet kommer att surra av bin och dofta av houngsrosor.

Jag vet allt det där, men det hjälps inte. Det är nu det är rostid och då blir det rosbilder i bloggen. Så är det, så har det varit. och så kommer det att förbli.

Vill man läsa om aktieindexobligationer så föreslår jag att man vänder sig någon annanstans.