Rövarekulan

Det var en konstig morgon tyckte Huliganen. Inte nog med att det sovs så att det dånade (vissa för att de envisas med att titta på fotbolls-VM mitt-i-natten, andra för att de låg och läste om Skottland alldeles för sent och den fyrbente för att han är lite allmänt trött). Sen blev det ingen morgonpromenad!! Alltså ingen sån där som man tar före frukost med matte. Matte öppnade helt sonika altandörren och sa "gå och pinka i trädgården". Huliganen blev förvånad, men pinkade med viss omsorg på mattes finaste pion.

Nu är det inte så att det slutats gå på promenad, alls icke! Men vi skulle bli hämtade för att åka på Utflykt! kl 9 bromsade syrran och Zoya in på gatan och vi lastade in oss, hund och matte och kaffe och muffins. Är det utflykt så är det, och då bör man ha lite proviant med sig. Jag kan aldrig tro att man gav sig iväg för att utforska nordpolen utan att packa med sig rejält med mat.

För rätt länge sedan ville matte åka till Rövarekulan på utflykt för det låter ju spännande och bra. Vi hittade dock inte dit den gången och bensinen blev på uppehällningen och det blev lite oroligt där ett tag, så vi gav upp försöket. Men idag var det nya tag! Karta hade tittats på, bilen var fulltankad och vi var peppade för nya utmaningar. Som ett gäng Sven Hedinar drog vi iväg ut i den skånska naturen - och hittade dit! Vi ramlade baklänges av förvåning och gav oss sedan iväg på promenad. Promenera först, fika sen, någon j-la ordning får det ju ändå vara, det sa redan C-G Hermansson på sin tid.

Mycket vacker var det, solen strilade ner genom boklöven och det porlade om Braån (bara ett sånt bra:igt namn!), vi hittade den gamla stenbron och gick där och njöt av tillvaron i Rövarekulan. Men jag sa att det är spännande med rövare, visst gjorde jag? Nu var det kanske inte direkt rövare som dök upp i vetegationen, men ett helt gäng mycket ystra ungkor som dundrade fram. Mycket nyfikna sådana. Jag får erkänna att vi flydde fältet. "Bättre fly än illa fäkta" sa vi och ilade tillbaka. På nordpolen möter man inga hetsiga kor tror jag mig veta.

Sen gick vi litet till, och sen fick vi gå samma väg en gång till eftersom jag glömt kopplet när vi satt och åt hundgodis. Sånt händer ju så lätt.

Så småningom fikade vi nere vid ån, den var grund och glittrande och vacker! Vissa badade tassarna och andra balanserade. Syrran och jag, vi åt chokladmuffins och drack kaffe och konverserade små lockiga barn som tog reda på både det ena och det andra; - är det en bäbishund? varför har du glasögon? var har du köpt din kamera? Syrran svarade snällt; - nej hon är 8 år, - annars ser jag inte, - i Lund. Sen var den lilla inkvisitorn nöjd och delade med sig av en hittad pinne.

Mycket trevlig utflykt var det, och sen åkte vi nöjda hem till Lund. Så småningom dök maken upp och tyckte att ska vi inte cykla ner till stadsparken? Sagt och gjort, hunden lastas in i cykelkärran, nytt kaffe (och nya muffins....) packades ner och vi ångade iväg. Det blir dock ingen bild på dessa muffins, det finns gränser för hur många muffins jag vill visa i ett och samma inlägg. Folk kan ju tro att jag inte gör annat än käkar muffins dagarna i ände. Detta är inte fallet vill jag påpeka. Nyss, till exempel, åt jag oxrullader och nypotatis på altanen.

- Vad bloggar du om, undrade maken nyfiket. - Bloggar du om att jag gjorde en birdie på golfen idag? Jag påpekade att vill han ha sina birdiesar bloggade om, så kan han ju starta en egen blogg. Själv har jag andra viktiga saker att blogga om. Som hundar och muffins till exempel.

Bra söndag det här!