När planer går om intet

Jag hade en plan. En mycket bra plan!

... fast jag kanske ska börja från början? Det sägs ju vara ett bra ställe att börja på. Det var så att det skramlade tomt i makens vinkällare. Dessutom var det ett tag sedan vi var ute och reste. Två hjärnor sattes i arbete och efter mycket stånk-och-pust och tankemöda kom vi på lösningen; vi åker på semester till ett vinproducerande land!

Då var min tanke att jag skulle inte ta så många foton. Jag brukar ju komma hem med hundratals foton efter bara ett par, tre dar någonstans. Vilket är nog så bra, men sen ska de sorteras. Färgjusteras. Tittas på. Så nu var min plan att behärska mig. Ta max 10-15 foton om dagen. Igår körde vi 148 mil hem genom Europa genom sex länder. Och jag kan säga att min plan gick om intet, redan första etappen. Det går liksom inte att behärska sig när man är omgiven av slott, trädgårdar, natur, vin och makar. Vips har man 32 foton på olika salladssorter. Och 27 osorterade bilder av maken.

Nu är det så att jag har kluvna känslor när det gäller det där med att resa. Jag tycker om att se nya saker, samtidigt som jag trivs så himla bra hemma. Jag älskar att prova ny mat, se nya vyer, samtidigt har jag alltid världens ångest för det där med att packa och ge mig iväg. Jag är hemmakatt - samtidigt som jag älskar att se nya saker. Sista dagen innan vi ger oss iväg tänker jag alltid, ofelbart, "varför ger jag mig in i det här? Vad ska jag packa? Vad kommer jag att glömma? Varför stannar jag inte bara hemma?". Men sen älskar jag ju att komma ut och se nytt.

Så det får nog bli ett antal inlägg om vår resa, för jag har bara kommit till början av min bildgenomgång. Och början, ja det var Amsterdam. Amsterdam är kanske inte känt för sin vinproduktion direkt, men det är vackert! Och jag var så tacksam över att vi inte körde direkt ner till Loire, för det var dit vi var på väg. Maken kan få något fanatiskt över sig när han närmar sig en tripp söderut genom Europa; enbart behovet av att tanka har emellanåt gjort att man hunnit kasta sig inom en toalett och göra det nödvändigaste, eller att köpa sig en korv med sauerkraut på en bensinmack (jag skojar inte, det var vår långfredagsmeny en gång). Nu har maken blivit äldre och klokare, alltså gjorde vi ett uppehåll på vägen. Ska man göra uppehåll kan Amsterdam rekommenderas!

Nu bodde vi inte i själva Amsterdam, utan i Broek-in-Waterland strax utanför, en by som är så pittoresk och vacker att det nästan är löjligt! Vi bodde i den gamla prästgården, där jag bodde för några år sedan tillsammans med goda vänner när jag var i Amsterdam för att titta på tulpaner. Nu blev det inte så mycket tulpaner precis, men det blev en kvällspromenad genom byn och sedan en fantastisk middag på glasveranden.

Vi hade fått det svart-vita rummet, det som smekmånadspar brukar få. Nu är vi ju inte direkt smekmånadsmässiga, men vi trivdes utmärkt med rummet ändå! Tänk att få bada i ett badkar med lejontassar medan man tittar ut på den lilla sjön och äter choklad och dricker rödvin, det kan man njuta av även om man hunnit vara gifta i 34 år.

Söndagen ägnades åt kulturella aktiviteter! Det var Rijksmuseum och Rembrandt och Van Gogh. Och en liten kanon som såg ut som en pudel?? Hur tänkte man där? Jag tycker att Rembrandt är fantastisk - tänk att måla människor på det viset, med det ljuset och med den förmågan att återge rynkor, livsvisdom och pesonlighet... jag tänkte med ett generat leende tillbaka på mina kvällskurser i akvarellmålning när vi målade traktorflak i motljus. Dessa kommer aldrig att hamna på Rijksmuseum kan jag väl erkänna. Vi såg också biblioteket. Då blev maken nästan tårögd av förtjusning.

Sen strosade vi runt i ett soligt Amsterdam. Drack en öl. Tittade på folk. Njöt av solen av livet i största allmänhet. Vilken fantastiskt vacker stad det är med kanaler, gamla hus, träd. Och cyklar. Cyklar överallt. I klasar stod de parkerade på broarna. Vi gick och vi gick, och när vi inte gick åkte vi kanalbåt. Det finns, lärde jag mig, 10 mil kanaler i Amsterdam.

När vi hade gått så mycket och sett så mycket, ja då blir man ju hungrig. Vi hittade en trevlig restaurang som serverade mycket god mat, närmare bestämt lever! Hur ofta hittar man det på menyn? Valet var lätt - och jag blev mätt och nöjd.

Efter ytterligare en natt i vårt smekmånadsrum ställde vi sedan kosan mot Loire, där vi skulle bo en i en kalkstensgrotta - men det får bli ett nytt inlägg. Ja jag tror rent av att det kan bli ett par-tre franska inlägg, för det blev ju ett antal foton. Det var ju det där med slott. Och trädgårdar. Och vinrankor. Och blommor.... Hur ska man då kunna behärska sig?!