Transportmedel

Syrran och jag hade planerat en tripp till Göteborg. Sen så blev det så att hon gick en match mot ett kaninhål. Kaninhålet vann. Men syrran är inte den som är den, hon lindade in sig i stödbandage och vi gav oss iväg. Inget stoppar en garnshoppare med fika och prat på programmet!

Göteborg är en mycket trevlig stad som har en himla massa spårvagnar. Vi skulle inleda med en liten lunch hos sonen (det är ordning och reda med den sonen måste jag säga), och han hade givit oss noggranna instruktioner om vilka spårvagnar vi kunde ta för att landa på Järntorget. Vi lyckades faktiskt hamna rätt! Styrkta av detta, och av den goda lunch sonen utspisade sin mor och moster med, skulle vi åka tillbaka för att lämpa av ryggsäckarna på hotellet. "Ta linje 3 och hoppa av vid Valand" sa sonen, och det var säkert ett gott råd. Nu gick 3:an precis när vi kom, så vi hoppade på en annan och tänkte att det går nog lika bra. Och i ärlighetens namn Brunnsparken - Valand - spelar det så stor roll? Egentligen? När vi checkat in skulle vi ta 3:an tillbaka och hoppa av vid Haga kyrka. Då gick den eländiga spårvagnen precis framför näsan på oss IGEN, men snart kom en annan. En brunmarkerad. Jag tittade raskt på kartan och såg att en brun linje passerade Haga kyrka. - Den tar vi! sa jag och släpade raskt upp syrran på spårvagnen. Då var det FEL brun färg! Den svängde av! Jag erkänner att spårvagnar bör följa sina spår, annars blir det nog fel, men i alla fall. Så det blev en något längre promenad än vi tänkt oss. Så kan det gå. Men här vilade inga sorger, det blev lite shopping till barnbarn i Haga, och sen blev det glass. Glass är viktigt när solen skiner.

Tro det eller ej, men sen lyckades vi faktiskt komma på rätt spårvagn tillbaka!! Den var full av glada studenter som reste sig och erbjöd den äldre damen (= moi) sin plats. Schyssta grabbar i Göteborg får man säga.

Människan lever ju inte av glass allena, så det blev lite rosevin och hallonpaj i Trädgårdsföreningen sen, vi hade ju garnshoppingen att samla krafter inför!

Trädgårdsföreningen är himla fin måste jag säga! Och det blommade såväl rosor som pioner.

Efter en god middag och en natts stärkande sömn var det ju så dags att kasta sig ut i det virvlande shoppinglivet! Först besökte vi Knapp-Carlsson. Inte för att vi direkt hade behov av några knappar egentligen, men man vet aldrig när man behöver en gul knapp. Eller lite blomband, för den delen. Dessutom måste man faktiskt besöka denna affär när man är i Göteborg, om inte annat så för den underbara inredningen. (Fast jag måste påpeka att jag tycker nog att Knapp-Carlsson borde heta Karlsson med K. Det ser liksom lite fel ut med det där C:et. Tycker jag då. Men jag har överseende, vidsynt och tolerant som jag är).

Sen var jag mycket återhållsam med shoppandet, jo för jag hade ju ett mål med min resa. För en tid sedan köpte jag ett koftmönster, en Tea Leaves Cardigan från Madelinetosh. Nu skulle jag köpa garn hade jag tänkt mig, på Strikk.

Strikk hade inget Madelinetosh, men den vänliga expediten hjälpte mig att hitta annat garn, i en färg som jag kanske inte hade tänkte mig men som jag tror blir perfekt. Det blir en blandning av Mohair från Canard och merino från Arwetta. Petroleumblå knappar blev det visst också - de gula från Knapp-Carlsson får bli till ett annat projekt. Det oroar jag mig inte för alls. Bäst att vara förberedd på Gula Knapp-fronten, och det är jag!

Sen råkade vi visst ramla in här också. Sånt händer så lätt.

Därefter lyckades vi faktiskt hamna på rätt tåg, som gick på rätt räls, nämligen till Lund. Ett mycket bra tåg var det, ett sådant som det åkte en västgötaspets på. Och då kände jag att jag längtade lite hem till min egen lille västgötaspets! (ja och maken, så klart). Väldigt trevlig tripp var det! Syrran och jag hade mycket roligt, det är kul med systrar måste jag säga.

Den där västgötaspetsen ja, han är visst inte mycket till vakthund. När jag stod och fotograferade garnet hörde jag att det rörde sig i köket. Det var inte hunden, utan skatan som tagit sig in igen och snodde hundmat hur hundens skål. Bredvid stod Huliganen och såg förvånad ut. Jaga ut den tänkte han dock inte göra, det fick matte fixa. Ibland förstår jag inte alls hur den hunden funkar, men gullig är han!

Nu har jag jobbat lite. Klappat lite på garnet. Rensat i köksträdgården. Pussat på maken. Också har jag plockat in årets första ros! Det kändes fint.

(Jag tog lite kirskål också. När jag ändå höll på).

Edit: Syrran har visst också redan hunnit blogga om vår tripp.