fredag 12 september 2014

Den röda tråden


Som visade sig vara grön. Jag tycker det varit alldeles för lite garn intrasslat i bloggen på sistone. Det är inte det att jag inte har stickat, för det har jag. Först var jag ju så himla ordentlig och stickade färdigt min schal, sen började jag på den turkosa Tea Leaves-koftan. Men sen så blev jag sugen på att sticka pulsvärmare - snart är det vinter, tänkte jag och kom då på att ett pulsvärmare, det skulle vara något för en frusen Huliganmatte. Garn hade jag. Stickor har jag. Mönster hittade jag på Drops. Men sen så begrep jag inte mönstret alls. Då ryckte maken ut, för han är ju lite som alla andra män, lösningsinriktad. Trots att han aldrig läst minsta lilla stickmönster i sitt liv. Maken gick också bet minsann.

Då cyklade jag ner till stan och den lokala garnaffären, och där fick jag en förklaring. Men sen så ramlade jag in på Tant Hulda och då visade det sig att ja, jo, visst hade jag stickor - men inte Knit Pro Karbonz och helt plötsligt kände jag att mitt liv vore inte fullbordat utan sådana. Och dessutom reade hon ut strumpgarn....hm.....

Nu är jag inte en strumpstickande person. Jag HAR stickat 1,35 par strumpor (och förlagt en strumpa av det hela paret, jojo, ibland är man lite korkad). Men det där med hälar alltså...

Glad i ihågen kastade jag mig över garnet och Karbonzen och stickade ihärdigt på. Av någon anledning som jag inte riktigt förstår nu, så stickar jag knästrumpor??

Och skåda nu; hälar i förkortade varv med dubbla maskor! Är inte detta ett halleluja moment, så vet inte jag vad som ska till. Okej, detta är strumpa nr 1. Det kan hända att jag drabbas SSS, Second Sock Syndrome, men jag hyser ändå ett hopp om att det ska bli en andra strumpa.

Sen ska jag erkänna; häromkvällen, när jag höll på med hälen för första gången så kan det ha hänt att jag vräkte iväg sticket över vardagsrummet alltmedan invektiven forsade ur munnen. Huliganen hukade sig. Maken försökte försiktigt navigera mellan minorna på det minerade fältet; han insåg att här gällde det att hålla tungan rätt i mun och inte hurtfriska utropa "jamen du gillar ju att sticka - nu får du sticka hälen TVÅ gånger". Det sa inte maken. Och det var tur för honom, det.

Men nu är hälen lyckligen stickad, och jag är makalöst mallig.

Så nu är det bara att sticka på. I ullstrumporna så att säga.

9 kommentarer :

  1. Jösses en så fin häl! Och välstickad sen!! Själv ägnar jag mig åt vindicated till maten såhär på lördagkväll en. Ett mycket gott sådant! Direktimporterat av mina favoritleverantörer. Kram

    SvaraRadera
  2. Wow! Helt underbara, jag gillar alltihop! Färgerna, mönstret och den där ovanligt, välstickade hälen, hur har du gjort den?? Finns det en beskrivning någonstans i cyberspace, man kan kika på? Behöver faktiskt också ett par sockor!
    Knästrumpor, låter väldigt ambitiöst, passar säkert finfint i gummistövlar. Här i Wien behöver vi dem var o varannan dag just nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mönstret följde med garnet (Schahenmayr Regia), men jag hittade det på nätet också. här; http://garntua.se/sortiment/sticka-hal/
      Vi har haft soligt och varmt några dagar nu - men nu börjar hösten komma tillbaka, så ett par knästrumpor blir kanske inte fel ändå!

      Radera
  3. Supervacker häl. Men sen vet ju jag att det är skitsvårt att få till den andra likadant, men det talar jag inte om för dig. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju en evig tur att du inte sa nåt! .... men vänta nu, menar du att jag nervöst behöver bita på naglarna tills Häl Nr 2 är stickad?! Nu vet jag ju inte, ska jag sticka på snabbt som sjutton och se vad som händer, eller ska jag dra ut på pinan och leva i förnekelse så länge det går?

      Radera
  4. Du har lyckats med en häl, där jag över huvud taget inte förstår beskrivningen. Jag talade med en f d textillärare och hon gick också bet. Nu skall jag kolla Din länk. Kan det vara så att jag blir klokare då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattade inte heller beskrivningen ska jag erkänna, men jag tyckte att länken hjälpte - även om jag inte riktigt gjorde som den sa, har för mig att det stod att på andra delen av hälen kommer alla maskorna att hamna på mittstickan - så gjorde inte jag, jag hade de förkortade varven på sidostickorna, det blev enklare så. Men jag tror inte att jag kommer att använda den här tekniken fler gånger, det var rätt pilligt!

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.