Funderingar på morgonpromenad

 

En av de stora fördelarna med hund, ja förutom allt det där uppenbara att man har världens bästa kompis och skrattar gott varje dag så att man förlänger livet tills man borde bli gammal i stil med Metusalem, är att man får gå på promenader. När man går på promenader så tänker man så bra tycker jag. (Detta har även maken insett och han har kommit på den ena arkeologiska klurigheten efter den andra när han har ränt runt med Huliganen).

Imorse roade jag mig med att fundera på följande:

Om man hittar silverputsmedlet i kylskåpet när man öppnar det på morgonen, tyder detta på att man är en synnerligen disträ person som inte har en aning om var hon lägger sakerna, eller tyder det snarare på att i själva verket är en synnerligen rejäl och rekorderlig person som faktiskt putsar lite silver emellanåt?

När vi körde hem fastnade vi i en trafikkontroll, och jag upptäckte då till min stora lättnad att körkortet låg där det skulle, och inte i kylskåpet. Det var ju skönt.

Vad jag putsade? Underlägget till vinflaskan såklart. Ska man dricka en Chateauneuf-du-Pape så kan man faktiskt inte ha ett oputsad underlägg.

Vi köpte 6 flaskor för 2,5 år sedan när vi en mycket varm sommardag körde genom Chateauneuf-du-Pape och igår provade vi den första av dem. Det gjorde vi rätt i. Och vinet var absolut värt lite putsande.