Vad man gör en lördag

Lördagen var på ett sätt en mycket okomplicerad dag, en dag där man lallade runt och gjorde lite av det ena, för att sedan övergå till det andra i en skön och avkopplad harmoni.

 Som de flesta andra dagar inleder man med hundpromenad. Huliganen tar täten ut genom dörren, och efter följer jag, okammad och inte fullt vaken ännu. Det är en strålande solig och varm morgon, och det känns lite absurt, nu när vi är inne i oktober. Men jag skådar inga soliga dagar i munnen (för de som eventuellt läser via Google Translate; det här kan vara lite knepigt, så hoppa över det bara), utan vi njuter av tillvaron.

Hur kan man mer njuta av tillvaron en härlig lördag? Tja, man kan ju alltid göra creme brulée, det höjer njutningskänslan flera steg, i all synnerhet som vi ska få besök av Ellenfamiljen på kvällen. Då vill man ju inte precis bjuda på havregrynsgröt. Alltså knäcker jag ägg, sjuder vaniljstång och grädde och allt vad det är som ska till. Sen ska bordet dukas också.

Det är annat som ska göras. Jag måste erkänna att i år har jag inte riktigt orkat med trädgården, den har varit lite av ett dåligt samvete. Jodå, visst har jag ryckt lite ogräs, sått lite fröer, men någon riktig ordning och reda har det inte varit på mina trädgårdsmästarinsatser, så det är ju tur att maken på senare tid (här höll jag på att skriva på äldre dagar men lyckades hejda mig i tid. Saved by the bell, så att säga) börjat ägna sig mer åt det där gröna utanför dörren. Men nu tar jag mig tid att trimma vinrankan i växthuset inför den kallare årstiden, för nog är den väl på väg? Eller?

Det kändes skönt i samvetet. "Ett gott samvete är den bästa huvudkudden!" utropar jag hurtigt för mig själv och kommer på att tvätten ska ju ut på linan! Som man läste i mitt förra inlägg var det vissa komplikationer med själva tvättandet... men hänga ut tvätten på linan gick alldeles utmärkt, kan jag rapportera. Den uppmärksamme kan dessutom skåda min rödrutiga flanellpyjamas, jojo, det är ett nattliv i lyx och flärd i Huliganhemmet minsann.

Sen var det ändå dags för lite garnrelaterade aktiviteter. Belåtet sjönk jag ner i min fåtölj. Min trogne kompanjon hade jag ju närheten (efter det att jag kånkat honom, vilt protesterande, uppför trappan). Nära sin matte vill han ju ändå vare. Men vänta nu, vad är det som syns? Som är grönt och skönt och randigt? Som sitter på ett par 36:or? Jajamen, strmporna är klara! Tjoho! skulle man kunna utbrista. Det mörkblå garn som syns på första garnbilden är till makens ullstrumpor. Ganska mörkt blått garn på mörka karbonzstickor i storlek 2,5. Det känns som att det kan bli en rysare...

Människan lever dock icke av garn allena. Lite eftermiddagsfika vill det ändå till; en cappucino och en bit hembakt sockerkaka med äpple i kan man behöva styrka sig med.

Sen, ja sen är det ju dags att fixa med dovhjortsadeln och hoppa in i duschen och göra sig fin innan Ellenpappan och Ellen kommer. Det har nämligen visat sig att Ellenmamman drabbats av en liten illandes elak halsbacillusk, så hon kan inte komma, vilket vi alla tycker är jättetrist. I all synnerhet Huliganen som är en varm fan av Ellenmamman och som nu blir helt upphetsad av att hon inte kommer. Han far fram så att han gör skäl för sitt namn, så Ellen får ta lite betäckning bakom pappa, innan allt lugnar ner sig igen.

Sen äter vi och pratar och bränner brulén och känner att det där med lördagar, det är minsann både gott och trevligt.

För säkerhet skull dricker jag vin till maten. Det där med vatten verkar för vanskligt på något sätt. Och det är nu jag känner att jag får klargöra det där med att lördagen inte på alla sätt var helt okomplicerad. Den gemensamma nämnaren var vatten.

Det började redan när jag gjorde frukost; eftersom det är helg blev det te och toast, med hemgjord rabarbermarmelad. Hur svårt kan det vara? Ganska svårt, visade det sig, eftersom teet blev väldigt tunt. Det blir det när man glömmer att lägga teblad i silen kan jag meddela. Sånt kan ju vara bra att veta. Sen var det ju Kalabaliken i tvättstugan som ledde till ett nytvättat tvättstugegolv. Ja, jo, förvisso behövligt, men inget som jag tänkt ägna mig åt där och då. Därefter fortsatte jag i samma stil med att välta ut makens vattenglas vid lunchen = tvättat köksgolv, i alla fall vid bordet. Därefter följde jag upp det hela med att sparka ut Huliganens vattenskål...

Så till maten blev det vin. Kändes tryggast så.