Jag skulle inte tro det

Hur mycket jag än gillar att titta på Vinterstudion på folk som skidar runt så att svetten (för att inte tala om snoret) stänker, så är det längdåkning som gäller för mig. Även i TV. Faktiskt framför allt i TV när jag tänker efter, jag är nog helt och hållet lyckligast utan skidor på fötterna. Slalom och jag är helt okompatibla. Ja vi är faktiskt så totalt okompatibla att vi borde befinna oss i separata universum. Jag har åkt försökt åka slalom, i rätt många år faktiskt. Och varje år drog jag en djup suck av lättnad när skidveckan var över och jag hade överlevt ytterligare ett år.


Man kan ju då undra varför jag utsatte mig för denna pina? Hade det varit meningen att jag skulle fräsa nerför pisterna med ett glatt "tjohoo i backen!!" så borde jag väl ha fötts i ett något bergigare och snöigare landskap, kan man tycka? En skåning ska nog hålla sig på plattare och tryggare mark iklädd normal skodoningar. Men jag tycker ju om berg och alper och glühwein, så jag tänkte alltid att jag vänjer mig nog. Kan andra så kan väl jag. Nä. Det gick an så länge jag kunde hålla mig i barnbacken med ätteläggarna och ta hand om dem, men alldeles för snart vägrade de eländiga barnuslingarna att mesa ner för de ljuvligt obranta backarna. Sen ramlade ju maken ner från en stege och skadade knäet rätt rejält (det var inte jag som puttade honom!!) och sen blev det inte fler skidresor. Det var ju synd (sa hon falskt och hycklande).


Denna långa inledning leder fram till dagens fundering. Jag har vid spridda tidpunkter bokat färjebiljetter när vi åker på våra vinresor och då får man reklammail i sin mailbox.


Idag kom det så glatt ett mail som utropade


Tag båten till Alperna och få ett flak öl!


Ska detta ses som något lockande? Öl (när man kan dricka vin)? Alperna? Fnys.


Tack, men nej tack. (Fast nu ska jag äntligen ta mig i kragen och se till att jag inte får de där reklammailen).