Nytt sytt

- Du kan väl sy något till mig, sa maken och såg förhoppningsfull ut.
- Ja, jo, det kan jag väl - vad skulle det vara, svarade jag och tänkte i mitt stilla sinne att svarar han "kostym" så tvärvägrar jag.

Maken, som ägnat en stor del av inledningen av 2015 åt att vara förkyld uttryckte ett önskemål om en flanellnattskjorta.

Rask som jag är beställde jag med en gång några meter flanell. Det fanns med mönster av kaniner och ugglor (tror jag det var) och jag tvekade en aning. Kaniner? Ugglor? tänkte jag och vägde för mot emot. Sen ryckte jag i förnuftet och beställde rutig flanell, det kändes liksom lite mer vuxet.

När tyget kom tänkte jag kasta mig över det med saxen i högsta hugg.

- Nattskjorta? Sa jag det? sa maken då och såg förvånad ut. - Jag menade ju pyjamas, sa han sen.

För mg själv tänkte jag att det är ju himla bra om det finns någon form av förbindelse mellan hjärna och mun, men jag beställde medgörligt lite mer flanell och ett mönster. Sen frågade jag inte mer, för vem vet vad han då trodde att han sagt?

Jag har klippt och sytt. Kragar och knapphål och en himla massa annat som jaga fick hålla tungan rätt i mun på. Byxorna sydde jag först och de hann knappt bli klara innan maken ryckte åt sig dem. Idag blev pyjamasjackan klar också, så nu kan maken sova i stil!

Jag känner mig väldigt nöjd och som en väldigt snäll fru.

Sen tänkte jag - undrar om man kan få maken att posera i pyjamasen för bloggen? Men sen insåg jag att det vore nog inte ens lönt att fråga och dessutom hostar maken så mycket att han förmodligen inte ens skulle hört vad jag sa. Men jag ville ju ändå ha någon(t) som poserade med pyjamasen...

Voila! Pyjamas, sovande nallebjörn och rutor kallar jag detta verk. Nu kan vi se natten an med tillförsikt - omsluten av metervis med varm flanell borde maken sova gott.