På den rekorderliga sidan

I 

Jag undrar lite vad det säger om mig att det är den 1 februari och jag redan har sytt två förkläden under 2015? Att jag omfamnar min inre husmor, eller att jag är road av matlagning och bakning? I vilket fall som helst, förklädet är klart, lite i 60-talsaktiga tyger sådär. Matlagning har jag också ägnat mig åt, maken har nämligen varit på konferens under en del av veckan och kom hem i fredags kväll. - Här måste lagas mat! sa jag till Huliganen som instämde och raskt erbjöd sig att hjälpa till. Med provsmakning visade det sig, potatisskalandet fick jag sköta själv. Eftersom vi nyligen sett Julie och Julia kände jag mig lite Julia Childs-inspirerad och bestämde mig för att göra Tournedos sautes aux champignons. I vanliga Julia-stil var det rätt mycket smör och tämligen lite grönsaker - men gott blev det! Det tyckte både vi och Huliganen.

När jag sedan gick på morgonpromenad på lördagen tittade jag på Huliganen och utbrast - men lille vän, du har nog gått upp i vikt, du har ju ingen midja!

Huliganen gav mig en mycket menande blick, en som muttrade något om att kasta sten när man sitter i glashus... så när vi kom hem klagade jag för maken att midjan (-orna) är obefintliga. Maken visste dock på råd, han påtalade att vi visst har midja, både Huliganen och jag, men att den kanske snarare är konvex än konkav. Midja som midja, tänkte jag glatt då och åkte raskt ner till stan och gick på Tekulturen och drack te och åt morotsmuffins tillsammans med en vän, den vän som så beredvilligt passar Hampus såfort maken och jag får för oss att ränna till Köpenhamn till exempel. Dock finns det inga bilder från denna fikastund, allt enligt devisen att ofotograferade kalorier inte räknas. Således fotograferade jag inte heller när vi på kvällen var hos dottern och svärsonen och lät oss utspisas med lammgryta och naanbröd och därefter med en apelsinchokladtårta som inte gick av för hackor. Allt som innehåller apelsin (eller frukt) för den delen är att betrakta som hälsokost och sådana kalorier räknas inte heller.

Himla trevligt hade vi, trots att svärsonen slog till och besegrade oss i kortspel så att det sjöng om det. Har han ingen respekt för den äldre generationen, frågar man sig då? Var finns vördnaden för ålderdomen? Va? Men eftersom svärsonen är en rackarns trevlig sådan, förlät jag honom.

Vad har mer hänt i Huliganhemmet? Jag har till exempel stickat ett par pulsvärmare, sådana såg jag nämligen Karin-Ida sticka när vi träffades i december, och då blev jag lite sugen på sådana. Och nu var det dags, ett snabbt och roligt projekt enligt Tant Koftas mönster. Jag stickade i restgarn som jag hade kvar sedan jag virkade en filt till sonen. Kommer nog att göra ett par till i tjockare garn eftersom jag behöver ett par på jobbet, där det är lite svalt och jag ofta fryser.

Sen ville jag ju börja på ett nytt projekt. Eller vänta nu, det där var inte med sanningen överensstämmande, jag vill egentligen börja på en tre-fyra projekt, för det är ju sällan så att inspirationen saknas. Men tiden!! Herregud så ont om timmar det är på ett dygn numera, vem har snott åt sig dem undrar man? Ge bums tillbaka dem igen!

Nu ska det i alla fall bli ett par nya vantar, för vantar sliter jag ut med jämna mellanrum. Helt djärvt tänker jag sticka med två färger. Inte fair isle-stickning, ånej, inte än. Men inte bara enkelt randigt heller, nej jag hoppar i på djupt vatten och ska sticka prickigt!

Herregud så modig jag är! Och sparsam - jo för detta är mer restgarner som går åt. Modig, sparsam, matlagande... det är jag det. Sen kan det ju hända att jag råkade köpa en härva av handspunnet Ilo alpacka-garn igår. Det bara blidde så. Lätt hänt. Man kan ju inte vara rekorderlig jämt.

Nu snöar det för fullt. Nyss sken solen. Då gick jag inte ut med hunden, men det får jag nog göra nu. Huliganen ja, vad gör han när jag sitter här och skryter och skroderar om mitt handarbetande kan man fråga. Jodå, han är mycket intresserad och engagerad och tar aktivt del i mina aktiviteter.