Surprise!

Nej det är inte snödropparna som är den första överraskningen - möjligen att det är en bild på snödroppar här när inlägget inte alls handlar om dem. Jag bara slängde in den; helt rebelliskt och wild-and-crazy:igt. Bara för att jag kan.

Surprisen har att göra med att sonen kommit hem på ett blixtbesök. Då vill man ju gärna utfordra honom lite, och inte vill man då komma dinglandes med lite havregrynsgröt. Väl? Nejnej, men i frysen hade vi en bit oxfilé. Sonen tycker om oxfilé. Jag tycker om sonen. Efter att ha tänkt ett tag kom jag på det! Klart grabben ska ha lite oxfilé. Jag rotade då fram ett recept på något som heter "Oxfilé Surprise". Om det är lite fransyskt Syrprise, eller om det engelskt Sörprais  som det ska uttalas vet jag inte, men nog känns det som att det kanske ändå är franska vi ska svänga oss med här?

Jag läste receptet (och satte sonen i arbete, jojo, man vet väl hur en slipsten ska dras). Sonen fixade hasselbackspotatis och jag kastade mig över såsen och köttet och det ena med det andra. Maken satt i en fåtölj och läste *).

Men vad var det som var surprisen då? kan man med visst fog fråga sig. Man ska dock inte behöva vara undrande länge. Nu vet jag. Receptet visade sig vara för 8 personer. Undra på att jag har sås så det räcker till ett litet, men naggande gott, regemente.

Jag hoppas den är god. Det ger sig om en halvtimme ungefär.

*) Nu är jag lite orättvis. Han har faktiskt hämtat och öppnat en flaska vin också.