Skiftande årstider

Ute är det vinter och kallt. Det gnistrar i snön när vi går på morgonpromenad, Huliganen och jag. Det är en väluppfostrad och sådär svenskt lagom snö; inte för mycket, inte för halt, inte för slabbig. En väluppfostrad snö, helt enkelt.

Inne, däremot, där är det lite vårigt! Häromkvällen var det dags för tjejträff, ja om man nu kan kalla oss tjejer när det i vår är 40 år sedan vi gick ut gymnasiet tillsammans och skrålade Sjungom, rusiga av lycka och framtidstro (och kanske ett glas vin från avskedslunchen). Lika glada är vi idag, lite rynkigare, lite gråhårigare men lika fnittriga, lika pratglada, lika goda vänner. Goda vänner som vet vad man vill ha i februarimörkret. Tulpaner och engelska pelargoner. Vänskap är något fantastiskt, alldeles bortsett från att man får blommor!

Huliganen och Zoya tittar förbluffat på mig när jag fotograferar blommorna. Blommor, liksom? När det kunde varit frolic? Eller köttfärs? - -Va' gör du? undrar de, men sen ägnar de sig åt gymnastiska aktiviteter istället. Här får jag i förväg be om ursäkt för den något oanständiga bilden på Huliganen, men han låter hälsa att han är naturist och då är man inte generad för lite nakenhet.

Andra saker som är bra i februarimörkret är att det igår var stickcafé. Jag hade med mig de prickiga vantarna och garn till en krage; det blev ju garn över när jag stickade min mössa, och då fick jag ju köpa ännu lite mer garn för att kunna sticka upp den resten... ja det är så det fungerar i garnvärlden!

Nu var det kanske inte den alla mest produktiva stickkvällen, för jag har kommit fram till att vantarna blev lite små och har dragit upp det som påbörjats (och börjat om) och när jag kommit en bit på kragen kom jag på att jag nog velat börja med en icord-uppläggning istället... så den lär ryka den med. Men det spelar ingen roll; det är inte antalet stickade meter som gäller, det är samvaron, att prata med folk som tycker det är helt naturligt att prata får, alpackor, myskoxhållning, mönster, vin, Shetlandsöarna, mat och allt möjligt annat ihärdigt i 2,5 timme. Så det må vara februari utomhus, men inom mig spirar vårkänslorna.