...även om det kanske ser ut så på bilden. Men det var igår. Igår var det fredag och soligt (alltså, det gick inte att stanna kvar på kontoret, vid eftermiddagsfikat gnolade jag "säg farväl lilla fjäril..." och viftade glatt förväl till kollegorna och cyklade hem i ilfart) och maken och jag gjorde en storartad insats i vår lilla trädgård. Det tog en timme att röja, plocka fram möblerna, rensa undan vissnade perenner och sen, ja sen var man väl värd att belönas efter allt detta slit. Men som sagt, det var igår. Idag är en annan dag. En dag som medför besök! Av sonen och hans flickvän som ångar hit från Göteborg, och lite senare kommer Hjärtegrynet på premiärbesök. Hjärtegrynets föräldrar kommer också, någon måste ju köra bilen - och förresten är de så innerligt välkomna även på egna premisser så att säga.
I alla fall, då är det ju tur att det inte är söndag som ska helgas som vilodag och sådär. Ånej! I ottan klev Huliganen och jag upp, vi handlade blommor på torget, bakade en Torta di Mele e limone, har gjort dessert, tvättat tre maskiner tvätt, förberett mat och sådär.
Nu tror ni såklart att maken bara trynade i sängen? Fel, fel, fel! Maken har stått på huvudet i vinkällaren och släpat upp vin och champagne, är det premiär så är det! Sedan rände vi en sväng inom Saluhallen också, men nu börjar vi bli lite färdiga och beredda på att gästerna ska komma!
Huliganen är också beredd. Han har spanat in att det ska bli oxfilet och hyser vissa förhoppningar, det gör han. Och med tanke på hans alltför medgörliga matte så kan det väl hända att det ramlar en eller annan liten bit i hans skål.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.