Än är helgen inte slut

En laxlasagne står i ugnen och snart ska vi knalla ner i trädgården och äta middag, dricka ett glas vin och njuta av sommarkvällen, Loppan och vi. Ja Loppan får inget vin, någon måtta får det vara. Förresten får hon ingen lasagne heller, för just så snål är hennes matte.

Det har varit en sån bra helg! Den inleddes ju med att Grynet och Pyret och deras föräldrar kom och åt kanelbullar i fredags eftermiddag. Pyret har i och för sig bara kommit till stadiet att hon får små, små smulor, men hon var glad ändå. Grynet har däremot full kanelbulleätarkapacitet som sig bör!

När bullen var slut fick mormor utmärkt hjälp i trädgården med att vattna torra blommor och hälla upp mer vatten i Loppans skål. Det är så himla bra med en hjälpreda! Pyret, hon gungade lite och då blev hon så sömnig att hon somnade i gungan.

Sen, sen var det dags att vinka farväl till ett småsnarkande Pyre och mamma och pappa, för sen skulle Grynet ha sleepover hos mormor och morfar och vi följde ett gammal beprövat recept; det var nyckelpigelakan och matning av Indy, det var lite Pippi på TV och lite fruktstång och sen var det dags att gå och lägga sig, fast inte förrän vi hade introducerat bugg för Grynet som tyckte att detta var högligen trevligt, i all synnerhet när morfar snurrade runt på mormor. Det var rätt krångligt, för förutom ett Gryn på armen hade morfar en galen hund kring benen som tjoade Va' gör ni?! Va? Får jag vara med!?! Men sen var det som sagt dags att gå och lägga sig och det tyckte Grynet var lite tidigt, men hon somnade tämligen snabbt i alla fall. Mormor också.

På lördagsmorgonen var det dags för promenad där vi plockade kottar i Botan och traskade längs tomma gator i Lund, de flesta låg väl och sov bort den vackra sommarmorgonen kan jag tänka mig. Grynet och jag, vi sov inte! Ånej, vi gick hem och gav morfar frukost på sängen och sen trädde vi pärlhalsband och Grynet blev mycket tjusig!

Sen, ja sen var det dags att ta morfar med ner på stan där det stod glass på programmet.
- Vill du ha chokladglass? frågade jag, för det hade jag fått klart för mig att Grynet tyckte om.
- Jag vill ha prickig glass! svarade Grynet bestämt, och efter att ha kliat oss lite i huvudet fick det bli vitchokladglass med hallonrippel, det var det närmaste prickig vi kom.

Glassen köpte vi på Stortorget och där finns en staty som heter "Rymdfält av frid" från 1972. Den är inte färdig (i likhet med sägnen om Domkyrkan), inte förrän det är fred i hela världen ska den färdigställas sägs det. Och tyvärr tror jag ju att då får vi vänta... men medan man väntar kan man kila runt den, in i den och klättra upp på den, och det är ju ändå fint så får man säga.

Sen är det också så att på Stortorget, där har kommunen i sin  oändliga vishet (?) bestämt att där ska det finnas en liten beach under sommaren och jag får erkänna att jag muttrat lite för mig själv om att lägga skattepengar på sånt, när det sparas in så att andra områden inte sköts som ändå används flitigt av alla här i Lund - botaniska trädgården till exempel, som sett rätt tilltufsad ut i vår och sommar eftersom anslagen bantats rejält.

Fast nu fick vi ju ändå lite valuta för skattepengarna... så det var ju bra det! Det lektes och grävdes och satts i solstol innan vi mötte upp föräldrarna och Pyret på VED för lite lunch. Vissa tuggade lite på en pizzakant och var nöjda med det, andra åt isbitar och ytterligare någon åt räkmacka. Var och en blev nöjd! Någon råkade också bada lite i en fontän... så det var ju en rasande tur att mormor sytt flera par nya byxor!

Sen tillbringade vi kvällen ute i Barsebäckshamn med goda vänner, vi badade fötterna i Öresund och förundrades över hur icke-kallt vattnet var, vi gick promenad och vi satt länge och åt och pratade medan solen gick ner. Sommarkväll när det är som bäst.

Idag har vi mest hunnit med en halv runda golf. - nu slutar vi! sa jag eftersom jag vann efter nio hål och jag hyste en viss misstanke om att detta sköna tillstånd nog kunde förändras om vi gick de sista nio också. Maken var inte nödbedd, vi tog en kall öl och satt och kände att livet, det är nog ändå en finemang inrättning! Jag är ingen öldrickare egentligen, men sådär efter en varm och svettig (och segerrik!) golfrunda, då är det faktiskt oslagbart. Loppan fick ingen öl, trots att hon tittade bedjande på mig. Någon måtta får det ändå vara, som tidigare påpekats.

Tja, det var den helgen det. Men det kommer ju fler lyckligtvis. Jag känner mig väl rustad att angripa måndagen.