söndag 1 juli 2018

Jag må vara knäpp

...som stickar yllevantar mitt i smällheta sommaren, men så får det bli. Jag har senaste tiden stickat tröja i Rasmillas yndlingsgarn som är en blandning mellan lammull/bomull som är nog så trevlig, men så där rejält sticksigt och rekorderligt ulligt, det är det inte. Så även om jag nu bums lagt upp till en ny Viggo i rosa/röttrandigt åt Pyret när jag stickat klart den turkos/gröna till Grynet så kände jag att jag behövde sätta stickorna i lite ulligare ylle bara för att känslan är så skön! Och för att det är så roligt att sticka tvåfärgsstickning, och (plats för jubelfanfarer!) jag har knåpat ihop min första lettiska fläta. Hurra för mig! (här sätter vi inte några ljus under några skäppor, inte). Å det är underbart att snärja in sig i lite Jamieson & Smiths-ylle, ett garn som liksom hjälper till. Maskorna sitter där de sitter även när man tappar stickorna mitt i det lettiska fläteriet. Underbart! För att inte säga; fantastiskt!

Vantarna stickas i olika nyanser av grått, vilket ju kan vara lite förvånande med tanke på min förkärlek för färg. Jag är inte så mycket less-is-more-typen, jag är snarare av åsikten att more is more - och sen lägger vi till lite till.
Men jag har ju inte bara stickat, (och ja, jag är frisk nog att känna sticklusten igen. Det måste vara ett säkert tecken på att man bankat ner vartenda litet virus som sticker upp sitt fula tryne), ånej, vi har haft besök av hattvänligt sinnade gäster, självaste brudparet in spe alltså. Vi hade en härlig kväll ute i trädgården med grillspett och tillbehör och en glad hund och glada människor och kanhända även ett glas vin eller så. Det finns inte minsta lilla bild från den kvällen för jag var strängt upptagen med att  ha det jättetrevligt så då fick det bli så.

Dan därpå åkte vill till Grynet och Pyret, och Pyret hon har minsann blivit 6 månader! Ett försigkommet och begåvat barn, som nästan går redan. Ja, med lite hjälp alltså, man kan ju inte begära det orimliga. Morfar hjälper gärna till! Grynet, hon klättrar och klänger och leker med Loppan i skön symbios där man t.ex. kan tugga på pinnar tillsammans, och sen åt hon citronpaj som mormor bakat. Den blev godkänd. Vi hade en väldigt trevlig lunch måste jag säga, med den första egna skördade potatisen från landet som var delikat! Det är verkligen fint när de trevliga dagarna liksom radar upp sig efter varandra, i all synnerhet när helgen före var så gnetig.

Pyret, hon är också intresserad av Loppan! För säkerhet skull håller hon en fot på morbrors fot, man vet ju aldrig om man behöver lite stöd mot den där jättestora hunden!






Sen var det dags att dra sig mot hemmet igen, ta en liten tupplur och sedan hade man liksom ett val; sitta inne och titta på fotboll, eller sitta på balkongen med ett glas vin och med sin rosaröda stickning. Valet var inte så himla svårt får jag säga.

2 kommentarer :

  1. Jag förstår att valet var lätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag behövde inte grubbla så värst länge :-)

      Radera