Om värme, skräckfilmer också lite lammull på det

Alltså, jag tycker att jag har visat stor självbehärskning och måttfullhet som hittills inte klagat på värmen (mer än möjligen ett eller annat litet smågnäll, och det räknas väl inte?). Jag tillhör ju typen som slokar som en vissnad tulpan så fort temperaturen drar sig över 22-23 grader, men med förra årets regniga sommar så har man ju ändå inte velat vara en tjurig gnällpella. Men nu, nu tycker jag faktiskt att det börjar bli väl bra. 32 grader liksom, ska de' va på det här viset dag ut och dag in, frågar man sig med visst fog. Maken, som ju har ett härdigare inslag av danskt blod, han njuter av värmen och tycker att det er dejligt. Men jag tycker om honom ändå.

Okej, jag känner mig också inskränkt som klagar på att det är varmt för det rasar ju inga skogsbränder här, vi har det ju rätt bra ändå där vi traskar runt i Lund och det enda man egentligen kan klaga på är att allt är knastertorrt och att stockrosorna är en skugga av den praktfullhet de brukar kunna uppvisa.

Man hade ju kunnat bada... om man var den badande typen. Ett dopp, plus ett fotbad, är mitt facit och maken har bara nått till fotbadsstadiet. Vi får se. Men under tiden får man roa sig med annat, så som att sticka till exempel, och nu har jag stickat färdigt sommarens andra Viggotröja, den här gången till Pyret. Nu känns det som att det inte är läge att ikläda sig en tröja i bomull/lammull direkt, men vem vet, rätt vad det är så är det 13 grader och snålblåst igen.

Råkorna har börjat komma tillbaka till Botan och Lundagård igen även om vi än så länge inte ser de där jätteflockarna som förmörkar himlen och som drar fram i gryning och skymning och låtsas att de är statister i Hitchcocks skräckfilm Fåglarna. Men en eller annan möter man på morgonpromenaden och de ser ut att tänka "vänta du bara...". Alltså, de där näbbarna, de ser inte ut att vara att leka med!

Varmt som sagt, och även för den lilla raggiga saken har tempot saktats ner vilket ju är fullt förståeligt. Ändå har vi haft lite sommarträning i nosework, senast igår kväll stod vi på ett öppet fält strax utanför Eslöv och nosade upp både det ena och det andra, och när vi sedan körde hem och klockan närmade sig halv nio visade termometern på 27 grader. Crazy, I tell you.

Loppan, hon är en gullig hund, och duktig! Vissa saker går dock inte in. Att man inte ska tigga t.ex. På det här fotot ser det ju ut som att hon ligger och tittar beundrande på sin matte och det kan man ju tycka är ett föredömligt beteende, något som kan rekommenderas i vida hundkretsar.

I själva verket ligger hon och puttar ihärdigt på min ficka, den ficka i vilken det döljer sig några frolicbitar, frolicbitar som Loppan tycker gjorde sig bättre i hennes gap. Verkligheten är inte alltid vad den ser ut att vara.