Det är något fantastiskt med växthus

 

 Och alldeles extra fantastiskt är det med Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg en lördagseftermiddag i november. Då tänker jag inte bara på det där med exotiska växter, palmer och sånt... utan snarare vad som tilldrog sig där, nämligen att sonen och svärdottern gjorde slag i saken och gifte sig!

Men nu börjar vi från början tycker jag, och det var väl redan ungefär när inbjudningskortet kom och jag insåg att här, här blev det en chans att sticka brudvantar minsann. En sådan chans får man ju inte försitta, så jag stickade raskt fyra vantar med initialer och årtal och gubbar och gummor och fåglar och, tja, lite extra-allt kan man säga. Faktum är att jag stickade fem vantar, inte för att någon i brudparet har tre händer, men för att jag emellanåt uppenbarligen inte tänker mig för utan stickar klart en vante, utan att ha stickat in tråden där man sedan ska sticka tummen. - Ojdå! sa jag och stirrade förbluffat på vanten. Jag är förvisso mycket för att lite lättsinnigt tänka att "äsch, det ordnar sig, ingen märker något" men även jag inser att en vante utan tumme, det märks.

När vantarna var färdiga åkte vi till hotell Pigalle i Göteborg och tog in där, och det var lite som att bo på en bättre fransk bordell från 1800-talet rent inredningsmässigt (inbillar jag mig, jag har absolut ingen erfarenhet vill jag påpeka). Väldigt trevligt! Och sen, sen väntade vi bara på att det skulle bli dags - och rätt vad det var, var det dags att traska till Palmhuset.

Vi minglade så mycket vi bara kunde, vi drack bubbel och svärsonen hjälpte till att lägga ut mattan där själva äktenskapet skulle ingås. Sen minglade vi lite till, och sen var det dags! "Inte ett öga var torrt" brukar man ju skriva, men det hade varit en evig lögn; jag blir så inihoppsan glad när mina barn gifter sig så jag tjuter minsann inte!

När de avlagt de rätta svaren och pussats entusiastiskt, ja då drack vi lite mer bubbel - när glädjen redan poppar runt i bröstet på en som den bästa champagne, ja då vill man ju matcha det med lite fler bubblor. Sen gick vi ut i mörkret och skulle tända tomtebloss och få ännu mer gnister och glans över tillställningen var tanken. Tomteblossen var dock uppenbart motsträviga och det tog ett bra tag innan de började brinna. - Hmpf!! Det funkade när vi provade,  sa sonen och blängde strängt på blossen. Eftersom han är gammal militär kan han uppenbarligen sätta skräck även i tomtebloss, så de började snällt att brinna. Det ska bli roligt att se bilderna sedan.

Jag vet inte om bruden hade följt hela ramsan; Something old and something new, something borrowed and something blue, men hon var i alla fall strålande vacker och hade såväl blåa skor med skyhöga klackar och blått i buketten.

När blossen blossat färdigt tog vi oss tillbaka till Pigalle och drack drinkar och åt canapéer i baren, och det var himla trevligt och gott, och man fick verkligen goda vibbar inför bröllopsmiddagen som väntade...

Men innan vi kastar oss över middagen vill jag bara säga att exakt 4,5 år tidigare var det det här fina paret som sa "ja" till varandra. Jag känner mig så oerhört lyckligt lottad som har barn som har så bra smak när det gäller partners; nu har vi både en fantastisk svärson och en fantastisk svärdotter!

Middagen intogs i det som heter Biblioteque - en egen liten matsal med eget kök och en kock som lagade maten alldeles bredvid oss, det är ju fantastiskt! Det var fint dukat! - Titta, man kan dekorera med gamla halvfranska band, och låta stearinet rinna ner lite tjusigt på dem, sa jag till maken som genast såg lite räddhågsen ut och jag såg att han nog kommer att hålla sträng koll på sina egna böcker i framtiden.

Och på tal om böcker så har brudens far samlat sina erfarenhet av att ha tonårsdöttrar i en liten instruktiv bok som bl.a. brudparet fick i present. Det kan ju vara bra att ha en liten manual om behovet skulle uppstå.

Vi åt och drack, viner från Piemonte och fantastisk mat, det hölls tal och det pratades och det skrattades och timmarna, ja de bara flög iväg.

Och alldeles för snart var bröllopet över, men nu har vi minnena kvar, och det är minsann inte det sämsta.

Så ja, det där med växthus, det är verkligen en utmärkt inrättning! För att inte tala om vad det där med bröllop är!

Nu är det så att några av bilderna har fotografen tagit och så fort jag vet vad hon heter kommer jag att skriva det, men än så länge får man nöja sig med att veta att nedanstående bilder (och den på brudparet på balkongen ovan) är snodda bilder.