onsdag 7 november 2018

Gult är minsann inte fult!

Numera kan jag väl inte direkt kalla mig trädgårdsmänniska. Med en liten, tämligen färdigplanterad plätt på 64 kvadratmeter, är jag nog mer en trädgårdsmänniska emerita. Fint ska de va'. Man skulle ju också kunna kalla mig avdankad trädgårdstyp, det är ju ungefär samma sak. I alla fall, på min tid så var det fint med blå och rosa rabatter. Det kunde få vara lite limefärgat också inblandat, och kanske lite djuprött eller sådär. Den allmänna meningen var dock att gult e' fult. Jag har ändå alltid gillat gult och när jag nu ser mig omkring så ger mig naturen rätt - gult och orange och höstfärger vart man än skådar. Då känner jag att det som är ok för moder Natur, det är minsann rätt för alla trädgårdsesteter också. Mer gult åt folket!
Det är ju dock då lätt hänt att när man går där och njuter av höstfärgerna så kan man bli lite vilse av sig. Man går där och tror att man vet var man är och vips så upptäcker man att nehej, det är man inte alls det. Tvärtom skulle man kunna säga.

- det gör ingenting alls, jag hoppar upp och spejar ut över nejden och ser var vi är, sa Loppan då och hoppade raskt upp på en trädstam och satte igång att speja för fulla muggar.

Men när man är 32 cm i mankhöjd får man inte direkt något fågelperspektiv, det måste man erkänna. Nu var det ingen sån där gastkramande spänning, för i bakgrunden hördes suset av vägen, och som modern vimsepella så kan man ju alltid kolla i google maps var man är, så efter att ha forcerat ett snår och korsat en väg så kom vi rätt ändå.
Jag har börjat sticka på min tröja med bladmönster i Dansk Pelsuld. Garnet och mönstret köpte jag i Köpenhamn i juni 2017, och sen stickade jag raskt bålen och en ärm. Och sen bestämde jag mig för att näe, garnet kommer nog inte att räcka och vips så hamnade garnet och mönstret och bålen och ärmen i en projektpåse och där har det legat och skämts. Fast egentligen är det väl jag som borde skämmas när jag tänker efter. Nu har jag ändå ryckt i förnuftet och satt igång att sticka ärm nr 2, för det kan ju ändå vara så att garnet räcker, och gör det inte det, så får jag väl ta mig till Köpenhamn igen och köpa lite mer garn tänker jag. Det är ju ändå inte en direkt motbjudande tanke.


Jag har inte bara gått vilse och stickat de senaste dagarna, ånej. Det är ett aktivt liv, det här pensionärslivet får jag säga. Igår fick jag till exempel besök av inte mindre än två damer! Grynets och Pyrets pappa skulle iväg och träna lite så Pyret kom på besök och det gjorde även syrran som raskt satte igång och megagullade med Pyret; det high five:ades och hoppades i sängen och sen åt vi skinkmacka och drack kaffe och inte gick vi vilse en endaste gång.

4 kommentarer :

  1. Megagulla, ja det är exakt rätt ord. Med en sådan liten sötnos är det det enda som gäller ��!

    SvaraRadera
  2. Snart får jag också gosa med grynet och pyret��/farmor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är det inte många dagar kvar!

      Radera