I helgen var vi som sagt i Småland, bland skog och vatten och mossiga stenar och granar och ekar. Jag såg inga troll, men jag tror de fanns, för mer sagoboksliknande natur får man leta efter. Tomtar såg jag däremot!
Förra gången vi var i Småland var det strålande sol och glödande höstfärger och därför blev jag tämligen förvånad när vi körde upp i lördags för då var det raka motsatsen - så mörkt och murrigt att gps-kartan tolkade det som att vi var ute och körde i nattmörker och envisades med att visa kartan i nattvy.
Men vad gör väl lite murr när man får träffa familj, leka med barnbarn och blir serverad jättegod mat? Och när vi vaknade på söndagen, ja då hade vädret skärpt sig och Loppan och jag tog en promenad genom skogen bort till vattnet. Förra gången vi gjorde det var ju då Loppan sprang in i ett elstaket och blev så rädd att hon rymde i ilfart, och jag blev hysterisk och illtjöt i telefon och det blev 45 minuter av ren panik innan hon hittades av en vänlig själ längst ut på en brygga. Det ville jag för död och pina inte vara med om igen, så därför fick Loppan vara kopplad tills vi passerat alla illvilliga elstaket.
Men jag tror att hon njöt av tillvaron ändå, vem skulle inte göra det som fick traska runt i en sån här morgon? Fast det var märkligt tomt, det var det, inte en endaste människa mötte vi. Inga troll heller som sagt, men det var nog lika bra det. Vi hittade däremot en skylt som hembygdsföreningen satt upp vid en husgrund efter ett hus som rivits 1865 och där två fiskaränkor hade bott. Det är något väldigt charmigt med dessa föreningar som väl oftast drivs av en eller annan eldsjäl. Nu kanske man ler lite i mjugg och tänker att det är lite gulligt trivialt med en skylt över en husgrund efter ett torp om man är mer inne på plaketter som utropar att "här bodde Strindberg medan han skrev Inferno" eller liknande. Men maken påstår att inom arkeologin är det synnerligen hett och inne att forska på marginaliserade grupper som liksom varit mer eller mindre osynliga i historien. Alla kan ju inte vara Strindberg - vilket nog är tur det, han verkar ha varit en rätt besvärlig gubbe.
När vi kommit till vattnet tittade vi på det, man vill ju passa på och njuta av all natur som stod till buds. Sen traskade vi tillbaka igen för jag visste ju att det skulle vankas frukost med hembakt surdegsbröd och sånt vill man ju inte missa!
Det syns när Grynet och Pyret är på besök! Det har lekts intensivt med duplo och klossar och vi har ritat och sjungit och emellanåt städade vi upp alla klossarna igen, vilket faktiskt var tämligen onödigt, för rätt vad det var så låg de över hela golvet igen. Ibland blev man trött och fick ta igen sig hos farmor - men snart var det full rulle igen!
Men tomtar, var fanns de? Jo de hittade man på julmarknaden som hölls i hembygdsgården som syns till vänster. Det var nog den minsta julmarknad jag varit på, men den var gemytlig och mysig och där, där hittade vi tomtar! Grynet hjälpte mig att välja en som ska bo i pysselrummet till jul, för det är väl klart att det ska vara tomte där också.
Nu var det ju inte bara en tomte som fick följa med, det går ju inte att motstå att shoppa lite när det finns så fina saker. Krusbärsmarmelad med ingefära till exempel, det låter väl spännande? Känns som en marmelad med sting, och hälsosam dessutom tänker jag.
Dessutom hittade jag en julkrans. Nu ska jag i och för sig gå med syrran och en kompis på torsdag och göra en krans, men den här, den kunde man inte motstå, inte när man gillar ull. Och det gör jag. Den liksom bara ropade "köp mig!" . Så det gjorde jag. Något annat var inte möjligt. Och varför ska man vara så snål och gnetig med kransarna och bara ha en? När man kan ha flera.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.